Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Lindroth, Hjalmar. Om uppkomsten af uttrycket ’bry sig om’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om uppkomsten af uttrycket 7bry sig om7. 129
i så fall sannolikt, att i-vokalismen stammar från det starka
verbets presens. I no. dial. möta både brigpa och brygfia,
och där förekommer uttrycket brigdast um, brygdast um,
’skjøtte om’ Aasen. Betydelsen är väl ursprungligen Vända
sig, sätta sig i rörelse med hänsyn till något’ d. v. s. ’hafva
sin uppmärksamhet fäst på något, bry sig om något’, jfr
härmed ty. sich an etw. kehr en, hvars betydelseutveckling
varit densamma.
Från sv. språkområde kan jag icke påvisa något
identiskt uttryck, men jag anser sannolikt, att ett *brygda sig
om har funnits äfven i sv.1. Då enligt Noreen Altschw.
Gr. § 311, 2 a > d dialekt, efter y t. o. m. i
starktonig ställning, torde det icke vara för djärft att antaga, att 3
i brygpa kanske ganska allmänt försvann, då ordet stod i
svagton. Detta bör hafva varit fallet i ifrågavarande uttryck;
verbets tema blef då inf. bryda sig om, pret. bryde sig om,
part. bryt sig om. Äfven om detta bortfall skett före
inträdandet af vokalförlängningen i öppen stafvelse, har ordets
svagton bevarat rotvokalens korthet. Genom anslutning till
öfriga verb med stamslutande d böra så pret. och part.
åtminstone i skrift hafva fått formen brydde, brytt, äfven om
dubbel kon son. icke i verkligheten på grund af svagtonen
uttalats. Sannolikt har väl ock infinitivens vokal i
anslutning till nämnda verb betraktats som lång. Vi böra således
hafva fått ett paradigm bryda, brydde, brytt.
Första belägg ur ordböcker jag känner på det från Ity.
lånade verbet, är hos Loccenius 1665, som upptar det under
formerna bryia och bryda. Den senare bör ju i pret. och
part. hafva hetat brydde, brytt, och äfven det förra bör väl
åtminstone mycket snart hafva fått samma böjning i anslut-
1 Det från Halland anförda brydsel, m. ’omvårdnad’
(Möller, Rietz) kan dock icke anses bevisa någonting, ty det måste
väl anses som bildadt till vb. bryde, som ju i da., dit halländskan
väsentligen hör, motsvarar sv. bry. Ett fsv. *brygpsel skulle >
*brygsel, jfr gutn. brigsl < * br i^à sia —.
Språk och stil. II. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
