Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Paulson, Johannes. Strödda anteckningar till Natanael Beckmans “Grunddragen af den svenska versläran“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strödda. anteckningar.
153
bundet byggd, men att dess begynnelse jämförelsevis lätt
finner sig i en afvikelse från dess eljest följda schema. Jag
kan nöja mig med att hänvisa till de täta fallen i Shakesperes
vers (Hagbergs öfvers.). Nu observerar man lätt att sådana
omkastningar företrädesvis förekomma i jambisk vers och det
metriska problemet formuleras därför så: Huru skall jag
förklara att särskildt i jambisk vers den första foten så ofta
är inkongruent? Jag kan då icke finna annat än att Jespersen1
funnit förklaringen för fenomenet. Han förklarar det nu så,
att en omkastning af den metriska betoningen i den
jambiska versens första fot förekommer så ofta, därför att den
är relativt lindrig. Att den är lindrig åter beror därpå, att
genom densamma skapas endast en inkongruens. Den första
jamben ansluter sig nämligen icke till någon föregående text
och har följaktligen icke inkongruens åt det hållet. Den
alstrar inkongruens endast åt den sida, som vetter åt versens
fortsättning. En liknande inkongruens i trokeisk vers skulle
vara svårare, därför att den skapade tvenne inkongruenser,
en framåt och en bakåt. Sylwan synes mig i anslutning till
Jespersen riktigt betona att (i många fall) en paus, som
iakttages efter den inkongruenta jambens första stafvelse gör
att intrycket af inkongruens ytterligare försvagas2.
Om jag icke misstar mig, mena herrar metrici i
allmänhet, att inkongruens af här omhandlade art endast tillhör
den jambiska versens början, eller hvad alexandrinen
beträffar, eventuellt äfven takten efter caesuren. Jag undrar
dock, om icke den äfven eljest kan förekomma. Ett
likartadt fall synes mig förefinnas i den Tegnérska versen:
1 Jag känner Jespersens lösning af problemet endast genom
Sylwans uppsats i Språk och stil 1902. Ett metriskt spörsmål.
2 Denna iakttagelse synes mig kunna styrkas med en vers
ur Fröding, änskönt fallet icke är fullt likställdt med
begynnelseinkongruens. I den lilla dikten "Idealet" förekommer följande rad:
"Idealet är gammalt, idealet är ungt11. Den meningspaus, vi hafva
efter gammalt, synes mig göra, att vi mindre märka den s. k.
fyrstaviga taktens afbrott mot omgifvande takter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
