Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Paulson, Johannes. Strödda anteckningar till Natanael Beckmans “Grunddragen af den svenska versläran“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 21. Anm. 1. De anförda orden Ill’ ego qui
quondám härröra som bekant, icke från Vergilius.
§ 21. Anm. 3. B:s föreställning, att den grekiska
rapsoden kunde uttala μητήρ trots prosans μήτηρ och det
utan att stöta ett grekiskt öra, stämmer icke med hvad som
berättas oss om grekens ytterliga känslighet för falsk
accentuering.
§ 23. I denna paragraf anger författaren de skäl, på
hvilka han föredragit termen takt framför termen versfot.
Jag anser terminologien i detta fall tämligen likgiltig; men
har författaren rätt, då han säger att termen versfot enligt
vanligt bruk icke omfattar andra enstafviga takter än
katalektiska slut-takter? Och förekommer det öfver hufvud ännu,
att en rationell metrik talar om pyrrichien som en versfot
eller om koriamben som en enkel sådan?
I samma paragraf heter det:
“Af följande verser:
Kvällens guldmoln fästet kransa,
Älfvorna på ängen dansa, (Stagnelius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
