Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Paulson, Johannes. Strödda anteckningar till Natanael Beckmans “Grunddragen af den svenska versläran“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
.johannes paul80n.
takter, men i en del fall torde de bättre låta reducera sig
till dipodier, något som icke nödvändigt står i strid med
att de i annan vers motsvaras af enkel två- eller trestafvig
takt. I de fall åter, där dipodisk mätning icke kan
till-lämpas, torde, såsom i Gellerstedts dikt, intrycket af att de
påtvingats versen vara tillräckligt tydligt, för att visa, att
språket icke vill erkänna dem som legitima takter. Hvilket
är för öfrigt kriteriet på att en takt är erkänd som
legitim? Jag kan icke finna något annat och säkrare än det,
att takten kan användas i fortlöpande komposition. Jag
kan emellertid icke erinra mig hafva sett någon ens den
kortaste strof på svenska, som sammansatts af
fyrstaf-viga takter. Om någon sådan icke förekommer, så synes
det mig vara ett tillräckligt bevis för att de fall, där man
trott sig finna fyrstafviga fötter, böra betraktas som af
särskilda omständigheter föranledda undantag, att icke säga
abnormiteter, och böra såsom sådana behandlas. Detta
hindrar mig icke att erkänna att sådana s. k. fyrstafviga
takter kunna med god effekt placeras i versen.
"Blott i ett fall sammanfattas inom en taktlängd
tvenne sänkningar, nämligen då en i det hela af stigande
takter bestående vers afslutas med en öfvertalig sänkning, i
hvilket fall åtminstone vid skandering ett påskyndadt tempo
vid versslutet framtvingas, så att versen hinner afslutas
inom den af taktantalet betingade tiden; t. ex.:
Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,
Sluttakten i denna vers har formen ss’s och kan betecknas
med termen amfibrach."
Det är väl orimligt att tala om en verstakt, som har
sänkning på båda sidor om höjningen? Mig åtminstone
förefaller det alldeles anorganiskt.
För min del kan jag, hvad beträffar det af B. anförda
exemplet, icke märka att något påskyndadt tempo vid
versslutet framtvingas. Jag har tänkt mig lösningen af frågan
så, att alexandrinen egentligen är sammansatt af tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
