Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Paulson, Johannes. Strödda anteckningar till Natanael Beckmans “Grunddragen af den svenska versläran“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
.johannes paul80n.
Som sitt sken | in1 gom vill döl ja.
Men är denna vers rätt analyserad?
"Men äfven i poesi, som gör anspråk på att vara
regelrätt jambisk eller trokaisk, förekommer enstafvig takt icke
så sällan, om man nämligen bestämmer rytmen efter en
riktig deklamation, icke efter den felaktiga skandering, med
hvilken skalden sökt dölja för sig, hvad han ansåg vara fel.
Följande exempel äro tagna ur Snoilskys "Svenska bilder":
Jag kän\de, att här | bor\garrätt | jag också fått.
Men om hon | vill, | han strax skall visas bort.
Hon re\dan är långt \bor\ta.u
Jag kan, som redan framgår af hvad som blifvit sagdt i
det föregående, icke vara med om hvad B. här säger. Med
"riktig deklamation" menar B. naturligtvis här prosans
betoning. Men skall man anse den betoningen ensam vara
riktig äfven för vers och följaktligen bestämdt fordrad, så
följer däraf, att man icke skulle kunna godtaga andra
verser än de, som äro fullt kongruenta, men det är väl till att
vara alldeles för sträng. Då skalden, utöfver hvad som
eljest fordras för en tankes språkliga uttryck, ålägger sig
tvånget af ett visst metrum, därtill ofta tvånget af rim, har
han rätt att fordra, att man icke begär mer, än att hans
vers kan läsas efter hans egna intentioner. Hvad man kan
fordra är, att den metriska rytmen klart framgår ur
skaldestycket i dess helhet, icke att hvarje särskild vers med
nödvändighet ger den. Men är rytmen gifven, så är det
ingen svårighet att fasthålla den äfven i verser, som icke
äro fullt kongruenta. Har man en gång kommit in i
rytmens spår, kräfver det snarare särskild reflexion att öfverge
den till förmån för prosans accentuering. Naturligtvis får
inkongruensen icke vara så stark, som den synes vara i en
på samma sida från Nicander anförd vers, i hvilken ordet
divan synes metriskt kräfva uttalet divan.
Af de anförda verserna ur Snoilskys "Svenska bilder"
är den mellersta minst inkongruent. Den förstärkning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
