Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Paulson, Johannes. Strödda anteckningar till Natanael Beckmans “Grunddragen af den svenska versläran“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
.johannes paul80n.
I alla de sex verser, som börja med namnet Sandels, sluter
sig till detta namn det pronominella han, utan att det alltid
är metriskt fordradt. Så t. ex. kunde ju den nionde strofens
första rad, utan att därför hemfalla till klander, mycket väl
hafva lydt:
Sandels såg på den komne förströdt
Hvadan då denna stilistiska egendomlighet, som ju icke
i och för sig är någon prydnad? Flere omständigheter kunna
hafva föranledt den, men jag tror icke jag misstager mig,
om jag som den väsentligaste framhåller skaldens sträfvan
att genom insättande af det svagtoniga han på effektivaste
sätt efter inkongruensen Sandels leda läsaren in i strofens
jambiskt-anapestiska rytm. Genom detta insättande af
han blef det möjligt för skalden att genom paus skilja
inkongruensen från versens fortsättning och därigenom göra
den mindre märkbar.
I samma paragraf sid. 49 säger B., sedan han anfört
de båda första verserna af Tegnérs Svea:
MI andra rummet finna vi jamberna ersatta af anapester
hvilket efter enstafvig begynnelse takt är det vanliga".
Den omständigheten, att i alla de fall i alexandrinen,
där B. statuerar s. k. enstafvig begynnelsetakt en trestafvig
fot följer, må väl anses vara ett i ögonen fallande bevis på,
att skalden räknat endast med tvåstafviga fötter. I annat
fall skulle han väl någon gång tillåtit sig en tvåstafvig fot
efter den enstafviga.
Till rekommendation af sin mening om de båda första
Sveaversernas början och emot den uppfattning, som väl
hittills varit den vanliga och till hvilken undertecknad slutit
sig, anför B. i anm. 1:
"Det är väl också en fördel att slippa ett
betraktelsesätt, som tvingar oss att utdöma en mängd af vår poesis
bästa kraftställen."
Jag kan icke tänka mig att man utdömer poetiska kraft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
