Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Paulson, Johannes. Strödda anteckningar till Natanael Beckmans “Grunddragen af den svenska versläran“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8tködda anteckning all.
167
ställen, därför att en vers börjar med en inkongruent fot,
och icke kan man tillskrifva den metriska teorien makten
att skydda en dikts poetiska värde. Och om vi se
objektivt på saken: hvilkendera omständigheten innebär största
anledning till utdömande? Den, att ett i sin princip rent
jambiskt versmått någon gång tillåter versen att begynna
med (svagt) fallande takt, eller den att ett versmått, hvars
fötter eljest äro utan undantag tvåstafviga, stundom ersätter
tvenne tvåstafviga stigande takter med en enstafvig och en
trestafvig stigande tak fr?
i
Dä B. i fortsättningen yttrar:
"I själfva verket är den enstafviga begynnelsetakten
en fullt naturlig modifikation af den jambisk-anapestiska
versen", så är det att märka att alexandrinen icke kan
kännetecknas som jambisk-anapestisk.
Jag förbigår för att undvika allt för stor vidlyftighet
en del i samma paragraf förekommande efter min mening
felaktiga versanalyser. Jag skall blott fästa mig vid
följande yttrande i noten 1 sid. 50. B. anför där:
"Hade vi verkligen inkongruens, så skulle ju versen
vara bättre i samma mån inkongruensen vore lindrig, d. v. s.
ingångsstafvelsen relativt svag och följande stafvelse
relativt stark. Men skaldernas praxis och vårt öra säger något
annat."
Det är väl ändå till att ställa logiken på hufvudet.
Hvad skaldernas praxis beträffar, så är inkongruensen
undantag, om också ett i vissa fall tämligen ofta förekommande,
och om bland inkongruensfallen stark inkongruens relativt
ofta möter oss, så beror det icke därpå, att den i och för
sig äger något metriskt behag. Och hvad beträffar vårt öras
vittnesbörd, så böra vi vakta oss för att förväxla det intryck,
inkongruensen gör, med det, som vi röna af den emfas, med
hvilken ofta, måhända oftast, inkongruensen är förbunden.
Mig förefaller det som hade B., då han nedskref denna not,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
