Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Paulson, Johannes. Strödda anteckningar till Natanael Beckmans “Grunddragen af den svenska versläran“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
.johannes paul80n.
hvar verssluten inträda. Jag medger att beträffande
blankversen örat kan i någon mån förvillas däraf, att bland de
rent femtaktiga verserna ofta inskjutas sådana med s. k.
öfvertalig stafvelse.
Hvad anmärkningens fortsättning beträffar, så nog
märker man, att en fullt sextaktig vers, om den också icke
stöter örat, så dock har något för omgifningen främmande
med sig. Hvad beträffar de rader, som omfatta mindre än
fem takter, så är att märka att de i regel antingen utgöra
en afslutad mening för sig eller förekomma i slutet på en
språklig period; sällan stå de inne i en sådan. Det synes
som kunde detta förhållande i någon mån förklara, hvarför
vi så litet stöta oss öfver dessa kortare verser.
§ 39 sid. 75. Jag har så mycket mindre anledning
att förebrå B. att hans framställning af rimmen är
ofullständig, som R. G:son Berg i sin ofvan nämnda uppsats i
denna tidskrift gått strängt till rätta med honom i den punkten.
B. har väl icke afsett en uttömmande framställning och en
sådan kan väl icke heller ges inom den trånga ramen af en
handbok, för att icke tala om att de nödvändiga
förarbetena därför icke ännu äro gjorda. Om jag därför också ser
att där är luckor i framställningen, skall det icke föranleda
mig att i hvarje fall därom göra en anmärkning, men
följande anser jag mig böra framhålla.
Vid behandlingen af slutrimmet anmärker B., att det
sällan sträcker sig längre tillbaka i ordet än till versens
sista starktoniga till metrisk höjning användbara vokal; fall,
som strida däremot torde vara oafsiktliga, och han anför
som exempel de Tegnérska verserna:
Hur ofta tog du mig från min Homer
Ej halft förstådd, men älskad desto mer.
Anmärkningen är säkert riktig, men den eggar till
fortsatt reflexion öfver det jambiska rimmet. Huru skola vi
döma om ett jambiskt rim på are, sådant som det
Kellgrenska :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
