Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Palmgren, Aug. Om behofvet af jämte förslag till en reform i vårt kommateringsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
aug. palmgren.
från den logiska principen, d. v. s. taga hänsyn till satsernas
och de syntaktiska bestämningarnes inbördes förhållande.
Logiskt sedt, skulle jag alltså vilja kommatera enligt
följande allmänna grundsats, hvilken, praktiskt taget, torde
nära sammanfalla med den ofvan anförda fonetiska:
Satser och bestämningar böra åtskiljas genom komma.
då de äro oberoende af hvarandra eller stå i blott lös,
skiljaktig förbindelse med sin omgifning;
satser och bestämningar afskiljas icke genom komma,
då de äro tydligt beroende af eller stå i mycket nära,
oskiljaktig förbindelse med sin omgifning.
För ämnets allsidigare belysning vilja vi till att börja
med närmare skärskåda några typiska exempel på
satsförbindelser af senare slaget, alltså sådana där det gäller
Inskränkning i bruket af komma.
I en sådan mening som: Vi tro på själens odödlighet,
fordra ju icke ens den fonetiska grundsatsens hyllare något
komma; jag kan då omöjligen finna att det ur fonetisk
synpunkt är nödvändigt eller ens lämpligt att såsom paustecken
använda komma i den liktydiga meningen: Vi tro att själen
är odödlig. Att paus framträder i senare fallet med
märkbart större styrka än i det förra, lär väl icke kunna
påvisas. Alltså, äfven bort med det onödiga kommat framför
att\ Anbringas det oaktadt någon liten paus före att-satsen,
är därmed visserligen ingen skada skedd, men lika litet kan
det ligga något ondt i att den helt försvinner; uppmuntras
genom komma bör den åtminstone icke.
Att en att-sats på så sätt ansluter sig utan egentlig
paus till föregående öfverordnad sats, måste förefalla helt
naturligt, då man tar i betraktande att den intager samma
ställning till den styrande satsen som en vanlig enkel
satsdel. Med en sådan kan ju ock en att-sats koordineras,
a) Före
att-satser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
