Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Palmgren, Aug. Om behofvet af jämte förslag till en reform i vårt kommateringsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
aug. palmgren.
om lämpligheten af kommats borttagande fore dylik
relativsats. Hvad så beträffar valet mellan de båda första
alternativen må ju ä ena sidan, ur logisk synpunkt, det andra
medgifvas vara det enda riktiga, d. v. s. att både
begynnelse- och slutgränsen för relativsatsen borde likformigt
sakna kommabeteckning. Det skulle för öfrigt, menar man
nog, se oerhördt illa ut, om blott hufvudsatsens förra del
fastkedjades vid relativsatsen, utan komma, men den senare
delen blefve fristående, med komma efter relativsatsen.
Men å andra sidan kan det ej nekas att en stark paus
inträder vid relativsatsens slut, alltid märkbart större än vid
dess början. Denna paus utgör ock en synnerligen väl
behöflig tankehvila, i det man därvid gärna vill för
medvetandet återkalla hufvudsatsens föregående del, hvaraf
intrycket hunnit genom relativsatsens mellankomst blifva i viss
mån försvagadt, en benägenhet som ju ock ganska ofta tar
sig uttryck i upprepande, medelst pronomen eller adverb, af
korrelatet (den herre som kommer där, honom känner jag
icke). På grund häraf skulle jag, trots de invändningar
som kunna göras däremot, — den invändningen att det
skulle "se illa ut", förtjänar ej minsta afseende, här lika
litet som i fråga om rättstafning — vilja yrka på
konsekvent anslutande till det första alternativet. Härmed vunnes
också den fördelen att regeln sid. 197 finge gälla utan något
som helst undantag.
Enligt dessa grundsatser behöfver ingen tvekan
uppstå angående kommatering i det fall då relativet är
utläm-nadt, enär detta, åtminstone i prosa, kan inträffa blott i
sådana relativsatser som äro analoga med de nu berörda.
Alltså: Man måste lida det man ej kan vrida. Är det där
du tänker gästa? Dit jag lofvat, följer jag dig.
I alla andra fall, d. v. s. då relativsatsen är mera
själfständig (relativet merendels = och eller men + ett
demonstrativt ord) och ej utgör en oskiljaktig bestämning till
hufvudsatsen, bör den afskiljas genom komma. Sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
