Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två svenska språkregler
Som en dogm inpräntas från skolkatedrarna i allt
Sveriges land den regeln, att ett adverbial, ett predikativt
attribut (predikatsfyllnad) eller en attributiv satsförkortning,
som står i början af en sats, måste hänföras till satsens
subjekt.
I fall den unge läraren hunnit glömma denna lärdom
från sin egen skoltid, uppfriskas hans minne däraf under
profåret, och därifrån för han den med sig in på sitt
blifvande verksamhetsfält. Och han får den ytterligare inskärpt,
då han för sin utbildning rådfrågar tillgängliga hjälpredor.
Jag erinrar endast om lektor Landtmansons "bidrag
till läran om den svenska prosastilen" och lektor Linders
"regler och råd angående svenska språkets behandling", båda
två värdefulla böcker, hvilka erhållit varma loford af
för-farne svensklärare, och hvilka också flitigt rådfrågas vid
kriarättningar.
Man behöfver dock ej hålla sig till den elementära
facklitteraturen. Äfven utanför densamma, t. ex. i recensioner
uti pedagogiska tidskrifter, möter oss då och då en erinran,
som uppställer samma stränga språklagar.
Någon gång stöter man på samma kraf uti arbeten,
som röra sig på helt andra områden än skolans. I sin kritik
af svenska psalmbokskommittéens förslag framhäfver lektor
Risberg, att attributiva satsförkortningar och
prepositions-uttryck i satsens början måste hänföras till subjektet.
Så ställer sig också frågan för lärarne. Och några
bland dem drifva denna regel helt enkelt in absurdum. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
