Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ SVENSKA SPRÅKREGLER.
15
sluta sig till subjektet, men när han så åter författar,
insmyga sig återigen liknande vändningar i hans uppsats, utan
att han märker eller ens misstänker dem. Visserligen ej
alls medvetet men segt och envist fasthåller han vid ett
språkbruk, som läraren med auktoritetens höghet och
grammatikens helgd lektion efter lektion utdömer.
Det ser ut, som om här djupast sedt stode en strid
mellan skilda principer, en fejd mellan gammalt och ungt,
en kamp mellan stelnade regler och det pulserande lifvet.
Men för att få detta utrönt måste man vädja till den
domare, som här ensamt förmår fälla ett opartiskt utslag,
det svenska språket, sådant det framträder hos våra
författare på skönlitteraturens och vetenskapens fält. Lika friskt
och rörligt, som språket sjuder i arbeten af senare tiders
skriftställare, bör det få komma till synes i en skolpojkes
uppsats. Det sprudlande språket, sådant det flyter fram ur
våra yppersta pennor, måste utgöra källan för våra
forskningar om svenskt språkbruk. Det går icke an, att läraren
efter sina grammatiska regler bedömer och fördömer de
moderna författarne. Han gör klokare i att utvidga sina
reglers räckvidd, ifall han finner, att nästan ingen af
litteraturens målsmän längre följer dem. Grammatikens regler böra
formuleras efter språkbruket hos våra författare. Våra
författare få icke insnöras i snäfva, blodlösa regler.
Hur förhålla sig då de sista decenniernas skriftställare
till den regel, vi ofvan uppställt?
För att få denna fråga besvarad här jag genomsökt
några arbeten af skilda författare. Det är visserligen på
grund såväl af min strängt upptagna tid som af
tillfälligheternas spel vid litteraturvalet ej något rikligt urval, men det
visar i alla fall, att hos våra författare ej gör sig gällande
någon medveten sträfvan att efterlefva denna regel, eftersom
de gång på gång låta den komma till korta.
De exempel, jag under denna min hastiga
upptäcktsfärd funnit, lämnas här i ordnad följd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
