Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En viktig prosodisk fråga
Docenten Kallstenius har i slutnumret af "Språk och
stil" för 1902 framställt några frågor och anmärkningar med
anledning af min uppsats "Om identiteten af antikens
kvantitet och den moderna fonetikens s. k. dynamiska accent".
Jag begagnar det tillfälle han gifvit mig att närmare
utveckla min åsikt och skall så godt jag kan söka besvara
hans frågor och anmärkningar.
Först frågar doc. K., huru det är möjligt, att "långt
t-ljud" kan vid ömvändning i fonografen blifva långt t-ljud,
eller hur det öfverhufvud är möjligt, att en explosiva vid
ömvändning låter som ifrågavarande explosiva. Härpå måste
jag naturligtvis svara, att om jag icke kan förklara, huru
det är möjligt, så får jag icke därför förneka faktum. Huru
kär en förutfattad mening än må vara och huru bindande
en bevisning än må synas, kommer min slutsats i strid med
fakta, så måste jag anställa en revision af mina meningar
och pröfva giltigheten af mina syllogismer.
Docenten K. menar, att en explosiva består af en
artikulerad paus + explosion. Pausen måste vid ömvändningen
alltid komma efter explosionen, och den akustiska afvikelsen
från det ljud fonografen producerar då rullen sitter rätt,
måste väl bli större ju längre pausen är.
Här borde doc. K. stannat och frågat sig, l:o om
hans definition af explosiva är riktig, 2:o om den akustiska
afvikelsen möjligtvis är så liten, att den trots stegring med
pausens längd icke omöjliggör uppfattning af samma
explosiva, hvadan ömvändningen af dttigas med rätta kunde
betecknas som sagittci trots minimal olikhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
