Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ERIK ROSENGREN.
Det sista har varit förhållandet med accenten och den
fråga, som härmed nära sammanhänger, versbyggnadens grund.
En genomgående falsk terminologi, som inpluggas i skolorna,
har gifvit anledning till en akustisk villa. De klassiska
språkens stora impopularitet har gjort, att allt, som kunde
framställas i motsats till latinska grammatiken, fått ett skimmer
af modernitet och naturligtvis därmed större vetenskaplighet.
Hvem ville icke slå sig till riddare för en sådan åsikt,
genom hvilken man på samma gång kunde komma det
förhatliga latinet till lifs och blifva modernt vetenskaplig. Att
anse, det kvantiteten var versbyggnadens grund, var därför
ett genast från början såsom antikveradt dömdt
betraktelsesätt. Ja, det hade gått så långt, att t. o. m. latinarne
själfva började känna sig generade öfver att icke accenten
skulle vara grunden för den latinska versen. Och så
började man tro, att den oförfalskade vers, som romarne skrefvo,
innan de fördärfvats af grekiskt inflytande, verkligen var
grundad på accenten. Saturniern utkorades till att vara
denna idealvers, saturniern, af hvilken man knappt har en
hel vers i behåll utom sådana som — kunde vara
omredigerade efter grekiskt inflytande. Man gick på än vidare
och ville hos Plautus se spår, ja principellt genomförande
af accentteorien. Ja, äfven i den klassiska tidens poesi
ville man se ansatser till accentuerande inflytande, ända tills
förlossningens timme slog, då latinet löst från den grekiska
tvångströjan under senlatinska perioden och medeltiden
ändtligen blef sig själf och återfick den accentuerande principen.
Att så tala och skrifva det var modernt.
För att kunna finna ett plausibelt memento planerade
jag omvändningsexperimentet. Då jag ej själf lyckades finna
en fonograf, som medgaf ömvändning af vaxrullen, skref jag
till en person, som jag tänkte skulle ha lättare att få
experimentet utfördt, att han kunde pröfva min åsikt genom
detta experiment. Naturligtvis brydde han sig icke därom.
Huruvida omvändningsmetoden är mycket eller litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
