- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tredje årgången. 1903 /
109

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILL FRÅGAN OM DYNAMISKA ACCENTENS NATUR. 109

till buds, den normala vägen för bedömandet af de
dynamiska förhållandena är alltså stängd. Hvad som for höraren
återstår såsom underlag för bedömandet är uteslutande
hörselförnimmelsen, han bedömer de enstaka stafvelsernas styrka
efter styrkan af den retning de utöfva på hans öra, d. v. s.
den fysikaliska totalintensiteten. Men vi veta, att a i
allmänhet äger större fysikalisk intensitet, större "sonoritet" än
i. Då är det icke underligt, att det långa a i atigas för
örat förefaller att ljuda starkare än det korta, om också
ursprungligen betonade i. Det är nu äfven begripligt att
ingen accentförskjutning inträder vid ömvändning af sigäti
(exemp. 5 och 6). På samma vis förklaras att söragis vid
ömvändning blef sigäros (fallen 25 och 29), men däremot
särogis > sigoräs (fallen 8 och 16), ttta> qtit (fallet 27),
sagitata > qtatigas (fallet 26) samt fallen 7, 12, 13, 17, 20, 22.

Fallet 24 sibyh > ehjbis förklaras väl däraf, att jag
här talade halflångt, slutet i, som trots den ringare
dynamiska accénten var ljudstarkare än det korta, öppna y.
Fallet 30 sivaräsi > isarävis däraf, att a framför r säkerligen
var längre än det andra ä framför det tonlösa s. I fallen
3, 4, 9, 10, 15, 18 voro a:na på grund af sin ställning i
obetonad stafvelse framför tonlösa konsonanter mycket korta.

Vid alla dessa fall tillkommer ännu en omständighet.
För att riktigt bedöma ett ords dynamiska struktur är det
som sagdt nödvändigt, att den på associativ väg utlösta
föreställningen om artikulationen obehindradt får träda i
förgrunden i medvetandet. Vid åhörandet af fonogrammet rikta vi
däremot med medveten viljeansträngning vår
uppmärksamhet på den akustiska effekten. Detta betyder just, att i det
föreställningskomplex, som tjänar oss till grundlag vid
bedömandet af dynamiska förhållanden, det rent akustiska
elementet, förnimmelsen af ljudets fysikaliska intensitet, intager
den dominerande platsen.

Ar den här uppställda teorien öfver det normala
psykiska förloppet vid bedömandet af ett ords dynamiska för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1903/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free