Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAU.
223
Jag har tämligen säkert känt lektor Rosengrens
teorier åratal innan de voro bekanta för Beckman, men att
draga in dem i kontroversen mellan Beckman och mig fann
jag icke skäligt och finner det fortfarande icke.
Ett yttrande i § 9 anm. 4 Gr. har gifvit mig
anledning att i Anteckn. pag. 149 fråga: "Har en versfot eller
takt mer än en svag taktdel?" Jag får verkligen af
Beckman det öfverraskande svaret: "Jag kan ... ej finna det
oberättigadt, att ur olika synpunkter säga att daktylen har en
tvåstafvig och två enstafviga svaga taktdelar".
Det minsta medgifvande, jag i denna punkt väntar mig,
är att terminologien genom detta uttryck ingalunda vinner
i fasthet och konsekvens. De båda obetonade stafvelserna
i daktylens svaga taktdel äro delar af en taktdel. Och
mycket upplysande för tvistepunkten är icke Beckmans tillägg:
"Det torde nämligen vara olämpligt att åt ordet del ge en så
fixerad betydelse att icke Skåne lika väl som Göta land
kan kallas del af Sverige". Den, som betviflar att
Beckman kunnat skrifva ner något sådant, hänvisas till Kl. teor.
pag. 84.
§ 13 sid. 23 Gr. Jag kan icke finna min
framställning oklar. Då Beckman jämför hexametersluten ktind man,
rätt kött med inkongruensen i skum natt i den Tegnérska
versens början och finner dem bevisa att inkongruens lättare
fördrages i versens början än i dess slut, så måste han väl
mena att den Tegnérska inkongruensen till sin styrka och
art sammanfaller med inkongruensen i de nämnda
hexametersluten. Menar han inte det, så är hans framställning icke
bevisande. Jag kan åtminstone inte läsa ut någon annan
mening ur hans text och utifrån den uppfattningen är det
också som jag argumenterar emot honom. Men hvarifrån
han tager anledning till sin fråga: "Menar han (d. v. s.
Paulson) verkligen, att dessa förbindelser skulle ha olika
prosodisk betoning om de ryckas utanför versen?" det är mig
en gåta och må gärna så förblifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
