Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Metatesen rl > !r.
Ljudförbindelsen rl har i nysvenska riksspråket i
allmänhet gifvit supradentalt Z, skrifvet rll, men exempel
förekomma också, som visa en öfvergång af rl > Ir.
Tillvaron af denna "nysvenska metates" är först
påpekad af Noreen i ett föredrag i härvarande Språk veten-
1 Att rl i "riksspråket" uttalas som £ är emellertid en sanning
med modifikation. Fonetici ha motsägande uppgifter. Jämför med
hvarandra J. A. A. Svenska språkets ljudlära s. 21, Sweat Sounds
and forms of spöken Swedish (Träns, of Phil. soc. 1877—8—9 s. 469),
Lyttkens-Wulff Ljudlära (s. 142 och 151 ff.: rl = r-\-l), Noreen t. ex.
De nordiska språken2 s. 38, Ottelin Utkast till svensk uttalslära s. 12.
Den nu vanliga åsikten (Noreen, Ottelin), att rl behandlas som de
öfriga förbind, af r och dental, d. v. s. uttalas £ utom möjligen i högre
stil, är alltför generell, rl är ej alldeles likställdt med de öfriga
förbindelserna. Enligt min uppfattning, som jag vet delas af äfven
andra stockholmare, låter ett uttal af rd, rt, (rn?) och rs med hörbart
r-ljud i nästan alla stilarter affekteradt och är så godt som
otillåtligt i hvardagstal, r -f-1 däremot är vanligt i de högre stilarterna och
är icke stötande i hvardagstal. Jämte r -(-1 förekommer £ (i flera
stilarter) samt i hvardagstal mycket ofta, hos bildade uppsvenskar,
l: t. ex. i ärla, märla, pärla, farli(g), kärl, alltid i Karl, mera sällan
i sorla, porla. Allt detta förhållanden, som bli begripliga genom
dialekternas tillstånd, där rl:s utveckling afviker från den af rd, rt, rn,
rs. (Noreens uppfattning gäller "riksspråket" d. v. s. det "godkända
och eftersträfvade" uttalet — se hans definition i Vårt språk s. 26.
Men också omdömet om, hvilket uttal som är "godt" och "bör
efter-sträfvas", växlar, dialektalt och individuellt, visserligen i mindre grad
än det faktiska uttalet bland bildade gör, men säkert mer, än man
v.anligen synes antaga. Såsom i sin mån framgår af ofvanstående,
t. ex. af motsatsen: Lyttkens-Wulff—Noreen).
Språk och stil. IV. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
