Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
ERIK ROSENGREN.
och acceleration. Summationen skulle vid ömvändning af
en starkt stupande glidning kunna på grund af periodicitet
och ökad styrka medföra en så stark ökning i den
fysiologiska retningen, att för uppmärksamheten det första stadiet
undertrycktes af det senare. Accelerationen, som visar sig
i sammanhängande glidningar och gör att dessa synas
kortare än tonens vändkurvor, skulle sälla sig härtill och göra
att första stafvelsen både skenbart försvagades och
förkortades samt därför liksom glede ur min uppmärksamhet.
Men hur är det då möjligt att undgå alla dessa
akustiska villor? torde någon fråga. Hvad beträffar kvantiteten
hade jag med hjälp af en telegrafapparat tränat mig, så att
jag var i stånd att tämligen säkert afpassa längden, och i
afseende på tonen hade jag genom analys funnit, att en viss
storlek hos glidningarne visst icke var ett oeftergifligt
villkor för talet, utan att den under vissa villkor kunde
reduceras till ett minimum, ja att under vissa förhållanden
höjdförhållandet kunde slå om i sin motsats. När det nu fanns
tonglidningar så beskaffade, att äfven deras ömvändningar
gåfvo glidningar, som i talet voro vanliga, hvarför skulle jag
då använda just sådana tonglidningar, som tilläfventyrs
genom hörvillor skulle för mig omintetgöra möjligheten att nå
mitt mål? Det stod mig nu till buds såsom användbara
glidningar i ett tvåstafvigt ord: 1) minimalt stigande i första
och minimalt fallande i andra stafvelsen, 2) omvändt
minimalt fallande i första och minimalt stigande i andra
stafvelsen, samt 3) en i båda stafvelserna någorlunda jämnhög
ton med en minimal oskillation upp och ned. Det var nu
helt naturligt, att jag använde någon af dessa möjligheter.
Om jag nu genom lika längd i kvalitativt lika vokaler
och genom tonglidningar, som vid ömvändning förblefvo sig
lika, hade aflägsnat inflytandet af olikhet i kvantitet och
ton, så måste den olikhet, som sedan återstod, bero på olika
styrka. Berodde den dynamiska accenten och rytmen på
styrkan, så borde ordet slå om från troké till iamb, berodde
den åter af kvantiteten, så borde ordet förblifva troké.
Ville jag åter blott pröfva verkan af vokalens afstånd
till nästa vokal, så hade jag att aflägsna inflytandet af olika
styrka i de båda stafvelserna. Detta inflytande borde vara
så mycket större, som just begynnelse- och slutstafvelser
kunna visa den största olikhet i styrka. Förklaringen ligger
naturligtvis däri, att det förra slaget ofta utgör första röst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
