Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PROSODISKA FRÅGAN. • 167
skådar, att innersta meningen med mitt uppträdande icke
varit att gifva någon ny definition på dynamisk accent, utan
att visa, det musikalisk accent och kvantitet äro de
konstanta prosodiska bestämningarna, under det att den
dynamiska accenten såsojn overklig eller sammanfallande med
någondera af de andra båda bör utmönstras. I denna
öfvertygelse har d:r M. stärkt mig, då hans uppfattning af
experimenten "trots allt" visar, att dynamisk accent för
honom är musikalisk accent.
Till sist får jag uppriktigt tacka d:r Meyer för hans
energiska och dristiga opposition. Till en början, då jag
såg att kritiken nog mycket gick ut på att visa min
personliga underlägsenhet (okunnighet, grof missuppfatta ing o. d.),
förstod jag ej, hvad detta hade med saken att göra. Vid
närmare eftersinnande insåg jag visserligen, att detta är ett
verksamt sätt att nedgöra en motståndare t har man under^
gräft hans auktoritet, så har man banat vägen för den
öfvertygelsen, att han har orätt. Men jag skattar icke därför
d:r Meyers opposition mindre högt. Att "mina fysikaliska
och fysiologiska kunskaper icke hålla jämna steg med min
entusiasm", är mig så välbekant och jag anser det så
naturligt, att jag icke ens anser det värdt ett beklagande.
Jag allenast beundrar d:r Meyers mod att kunna säga mig
det. För min del skulle jag icke våga säga, huruvida d:r
Meyer är att lyckönska eller beklaga, om hans entusiasm
håller jämna steg med hans kunskaper. Men skälet,
hvarför jag äfven i detta stycke värderar d:r Meyers opposition
är det, att om min åsikt lyckas vinna någon anhängare, så
kan jag vara lugn i det medvetandet, att han icke blifvit
vilseledd genom min framställning, utan att det är sakens
egen innebörd och sanning som vunnit segern.
II.
Därnäst vänder jag mig till docenten Kallstenius. Det
är andra gången vi mötas. Och ehuru vi icke känna
hvarandra till ansiktet, så förefaller det som om det skriftliga
tankeutbyte vi haft, närmat oss till hvarandra så, att vi
känna oss som bekanta och kunna föra striden på det
fredliga sätt och med den förutsättning af samförstånd, som
plägar finnas mellan "andre opponenten" och hans respondent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
