- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Fjärde årgången. 1904 /
183

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN PROSODISKA FRÅGAN.

• 183

genom ömvändning. Vid första åhörandet tyckte Lr att alla
tre voro accentuerade på första stafvelsen, Lm att 1. och 2.
voro accentuerade på första stafvelsen eller saknade accent,
men att 3. var accentueradt på tredje. Att Lr fann första
stafvelsen accentuerad, berodde naturligtvis därpå, att denna
händelsevis först fäste uppmärksamheten, emedan den i 1.
hade stigande glidning. Men denna uppfattning bibehöll sig
på grund af vis inertiae (trots ändrad glidning) i 2 följande
fonem, emedan en svensk ej är van att fatta dessa
glidningar som accent. Lm fann accent på första stafvelsen i 1.
och på’ tredje i 3. emedan han är van att finna accent på
dessa stafvelser (hufvudaccent och biaccent) men icke på
andra stafvelsen ffån början. Af samma skäl fann han icke
accent på andra stafvelsen i 2. utan ansåg fonemet
accentueradt på första eller ock oaccentueradt. Detta var dock blott
i början. Vid upprepadt åhörande funno båda accent så som
här ofvan angifves.

N:o 4 och 5 funno båda accentuerade, som angifves.
N:o 6 uppfattades af Lr som accentueradt på första, af Lm
som accentueradt på andra stafvelsen. Om enligt
svenskarnes omdöme den första stafvelsen är starkast, så kan icke
den andra vara starkast i öfverensstämmelse med
finländar-nes omdöme och tvärtom.

Det märkvärdiga är att om jag låter de två första
stafvelserna vara oförändrade (àllä) och ändrar tonglidningen
på den sista stafvelsen (là till lä), så blir accenten
oförändrad för svensken, men finländaren tycker nu, att den tredje
stafvelsen är betonad (11). Både högre ton och stigande
glidning segra öfver ensam stigning.

Om jag uttalar fonemet älàllà, så fattas det af svensken
såsom accentueradt på andra stafvelsen, men af finländaren
på första (formen är för resten korrekt finskt ord). Men
om jag med bibehållande af de två första stafvelserna (älàll)
ändrar tonglidningen på den sista (là till lä), så förblifver
accenten på andra stafvelsen för svensken, men finländaren
hör två accenter, en på första och en på sista stafvelsen,
af hvilka till och med den nytillkomna kan fattas som
hufvudaccent och den första som biaccent (15). I àlällà höra
båda accent på andra stafvelsen (16), men ändras sista
stafvelsen (à till ä), så tycker finländaren att accenten flyttar
till sista stafvelsen, under det att svensken tycker att den
ligger kvar (17). I ällàlà tycka båda, att accenten ligger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1904/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free