Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
ERIK ROSENGREN.
på första (12), men ändras kvantiteten (älàllà), så ligger
accenten kvar för finländaren, men flyttar till andra
stafvelsen för svensken (jfr ofvan). I àlällà finna båda accent på
andra, men ändras kvantiteten (àllälà), så flyttar accenten
till första stafvelsen för svensken.
Experimentet kan lätt göras efter af den, som med öra
och organ behärskar tonglidningar. Det kräfver till och med
ingen apparat. Man behöfver blott uttala fonemen och låta
en finländare och en svensk samtidigt tyst föra protokoll
öfver sina omdömen om accenten.
Konsekvensen af detta experiment torde icke kunna
vara mer än en, nämligen att svenskar och finländare mena
olika saker med dynamisk accent. Det beror således icke
på att någon har finska till modersmål eller gjort sig med
finska språket någorlunda förtrogen, om han anser att i
talossa första stafvelsen är starkast betonad, utan därpå att
han under umgänge med finländare eller studium af finsk
grammatik lärt sig på detta område härskande språkbruk. Jag
kan icke finna något skäl, hvarför det grekiska fràXaaaa skulle ha
varit annorlunda accentueradt är det finska talossa, men den
som hade grekiska till modersmål eller såsom en Pomponius
Atticus haft tillfälle att göra sig därmed förtrogen, skulle
ovillkorligt talat om t6vo£ ö^S på första stafvelsen. Och
ännu åtminstone har ingen satt i fråga, att med denna
grekiska benämning skulle förstås styrka och icke högre ton.
Men, invändes, om den finska accenten ägde musikalisk
karaktär, så skulle den ej hafva något inflytande på versen, men
äfven i finskan är accenten versprincip. Härpå vill jag svara,
att om någon accent skulle hafva något inflytande på versen,
så skulle det vara den musikaliska, enär den dynamiska
reducerar sig till kvantitet eller — musikalisk accent. Om
man vill uppställa för sig den kompositionsregeln, att den
första stafvelsen alltid skall falla på "stark" versplats, så
kan man sedan söka följa den och taga olägenheterna däraf
sådana de äro. Men den korta begynnelsestafvelsen blir icke
duglig att fylla en "stark" versplats gent emot en lång på
följande "svaga" plats. Och min öfvertygelse är den, att
hade finnarne tillräcklig vana i samma versteknik som
antiken, så skulle de icke taga någon hänsyn till accenten och
versen skulle blifva synnerligen fullkomlig samt undgå det
enformiga, som nu gärna vill följa med kompositionen. Att
hänsyn till accenten icke är nödvändig, kan man finna däraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
