Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Östergren, Olof. Inkongruenser af typen ’i sin helhet och sammanhang’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INKONGRUENSER.
3
syntes mig nämligen så pass stort, att det tycktes ge
något stöd åt ett dylikt antagande. Vidare sätter sig
vår moderna språkkänsla emot en sådan generell regel,
som Moberg uppställer, Sv. Gram.2 sid. 262: ’Om ett
possesivt Adj. lämpas till tvenne påföljande Subst:er af
olika gener eller nummer, utan att vid begge upprepas,
så rättar det sig efter det närmaste Substret, t. e. min
önskan och hopp; mitt hus och gård; mina hästar och
vagn; vårt kök och källare. Jag mötte din fru och
svägerskor; man bör lefva efter sitt stånd och inkomster.’
Emellertid säger han i det följande, att sådana ellipser
nyttjas stundom för korthetens skull: ’men meningen
uttryckes dock mera bestämdt, om det för subst:na
gemensamma adj:et anföres vid hvartdera af dem; detta är i
synnerhet nödigt, när adj:et fordrar eftertryck’.
Berg säger som Moberg, att possessiverna stundom
vid koordinerade substantiv brukas så, ’att de sättas i
singularis vid det första ock underförstås vid det senare,
även om detta skulle lia ett annat genus eller numerus’,
men hans regel gäller naturligtvis poetiskt språkbruk, och
han gör den inskränkningèn i Mobergs regel, att ’man
möter stundom dylika eksempel även i prosa, ehuru
vanligen inte i så stor utsträckning’. Cederschiöld-Olander
ogilla sådana exempel som Adlerbeths ’Min heder eller
lif7. De anföra ett dylikt såsom ’brist på motsvarighet’,
såsom ett tankefel hos barn. Äfven Linder ’Begler o.
råd’ s. 218 har haft sin uppmärksamhet fäst på dem.
En af hans regler lyder: ’Attributsbestämningar som
höra till två eller flere satsdelar eller satser, måste, när
tydligheten eller välljudet fordrar det, upprepas med
samma eller något synonymt ord’. Bland exemplen finna
vi: *Förslaget väckte min förvåning och mitt ogillande
(icke "... förvåning och ogillande". Deremot: . . . väckte
deras förvåning och ogillande)\ Emellertid utsträcker han
sin regel, som vi se, långt utöfver inkongruensfallen.
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
