- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Femte årgången. 1905 /
56

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Meyer, Ernst A. Till striden om dynamiska accentens natur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

ERNST A. MEYER.

den betonade stafvelsen vid lexikaliskt uttal, kommer i
fråga vid fonogrammens ömvändning. Invändningen
skulle vara berättigad, om man gjorde försöket med
omvända fonogrammet i förväntan att åter höra ett ord med
lexikalisk betoning. Detta var dock icke fallet vid mina
försök. Hvad jag gjorde före försöket, var enbart det,
att jag fastställde ljudföljden i det omvända
fonogrammet. Jag undvek med afsikt att i förväg bilda mig
någon som helst föreställning om tonrörelsen i det
omvända ordet. Och om en sådan föreställning ändå skulle
ha varit verksam — kanske omedvetet — så måste den
ha paralyserats genom det första åhörandet af det
omvända fonogrammet. Jag har redan i min första
uppsats påpekat, att det omvända fonogrammet med hänsyn
till tonrörelsen ljuder fullständigt främmande för örat.
Helt omöjlig är naturligtvis invändningen gentemot prof.
Jespersens försök, vid hvilka försökspersonerna i många
fall öfverhufvud icke visste, hvad som hade intalats i
apparaten.

D:r R:s påstående, att hvad man i tyskan kallar för
dynamisk accent är identiskt med musikalisk accent,
skulle föra med sig den konsekvensen, att en följd af
stafvelser uttalade på samma tonhöjd skulle uppfattas
såsom dynamiskt lika betonade. D:r R. har med
svenskar anställt en serie af försök, vid hvilka han uttalade
de särskilda stafvelserna af orden assasas, asas sas,
asa-nassa på samma tonhöjd, men varierade deras styrka.
Yid dessa experiment visade det sig enligt honom, att
den långa stafvelsen ass uppfattades som accentuerad.
Jag har gjort efter dessa försök med några tyskar, en
del svenskar och en engelsman, och jag tillåter mig att
här återgifva resultaten af dessa försök. Såsom också
d:r 11. anmärker, finnes en naturlig tendens till att låta
tonen stiga på den starkare uttalade stafvelsen. Jag gaf
särskildt akt på att detta icke hände vid mina försök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1905/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free