Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Preteritum af gråta, låta (sonare) och utvecklingen af samnordiskt ē
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
BENGT HESSELMAN.
gret och let åter skulle hänvisa på gamla former med
diftongen æi, motsvarande de mycket sällsynta
fornväst-nordiska greit och leit
Jag skall i det följande framställa några skäl,
hvarför jag anser denna uppfattning oriktig eller åtminstone
i det hela otillfredsställande och på samma gång söka
ge ett bidrag till frågan om samnordiskt ë på svenskt
språkområde.
För att få en utgångspunkt för frågans bedömande
har jag samlat så många uppgifter jag kunnat
öfverkomma angående de ifrågavarande verbens uttalsformer
i svenska dialekter. Jag har därvid i regel bortsett från
formerna af låta (sinere), som i allmänhet tack vare sin
användning som obetonadt hjälpverb fått en från den
normala starktoniga ljudutvecklingen afvikande
behandling, och där dessutom analogien spelat in från äldre
infinitiv- och presens-former med ursprunglig ä-vokal.
Som resultat af undersökningen har framgått, att
de nämnda växelformerna på svenskt språkområde i
hufvudsak fördela sig så, att uttal med e-ljud användes
i norra Sverige ned till Mälaren, ä-ljud däremot
i Grötaland och Sydsverige2, med undantag af de
landskap, som gränsa till Norge. Till norra Sverige
ansluta sig de östsvenska målen i Finland och Estland.
Till Götaland åtminstone större delen af Södermanland
samt Närke. I den ojämförligt största delen af dessa
dialekter är skillnaden mellan e- och ä-ljud väl upprätthållen 3.
1 Noreen Aschw. § 114 an. 2, § 544 an. 2, Altisl. Gr. § 166, 2.
2 Den enda uppgift om e i södra Sverige, jag lyckats finna,
är från Skåne, där det enligt A. Malm (hos Kock Sv. Lm. X 4 s. 6, 8)
i Vemmenhögs härad heter grëd ’grät’. Kock förmodar, att detta
motsvarar isl. greit, men d& samma dialekt också har fi ’fä’, är väl ett
sådant antagande rätt tvifvelaktigt.
8 Närmare detaljer nedan. För Dal saknar jag uppgifter. I
öfrigt stöder jag mig på bekanta ordböcker och grammatikor, på Sv.
Lm. och på i Uppsala befintliga otryckta samlingar. För en del trak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
