Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Preteritum af gråta, låta (sonare) och utvecklingen af samnordiskt ē
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
BENGT HESSELMAN.
supinum i alla dialekterna heter loti gröti med kort vokal.
Vi ha här en tydlig nybildning i enlighet med de starka
verbernas normala system. En sådan ser jag också i
pluralen gritu. grëtu har fått sin vokal förkortad i
öfverensstämmelse med det vanliga kvantitetsskiftet1. Men de
estsvenska målen besitta i regel ej något kort slutet e-ljud.
Och framför u och i i följande stafvelse kvarstår i alla
östsvenska dialekter ursprungligen kort i, fastän det i
andra ställningar ofta öfvergår till e, ä (se Hultman och
förf. i Stafvelseförl. och Vokal-kval. I). I vissa
östsvenska dialekter (åtminstone Österbotten och Houtskär:
se Hultman Östsv. Dial. §§11 och 39) har till och med
ä, ursprungligt sådant eller i senare tid uppkommet af a,
öfvergått till i, ex. läsi > lisi, fari > färi > firi. Det är
sålunda i full öfverensstämmelse med de östsvenska
målens allmänna ljudkaraktär, om vi för estsvenskan
konstatera en ny s. k. ljudlag: kort slutet ë öfvergår till i
framför i, u i nästa stafvelse: grëtu > gritu. Till denna
form har nybildats sg. gräit efter typen bält bitu. En
annan tänkbar möjlighet vore att utgå från Nuckö lit,
som kan vara en i relativ svagton uppkommen biform
till lét, med den i denna ställning sannolikt allmänt
svenska förkortningen: ë > i2. På liknande sätt kunna
vidare förklaras Nyland greit (jämte gret enl.
Freudenthal s. 72), Pargas grått, Finnby (enligt Vendelis ordlista)
luat[a] lent luati (men gruat[a] griet gruati). Vidare
Degerforsmålets lat leit — med supinum lite, som
uppkommit på samma sätt som motsvarande former på
andra sidan Kvarken: Uti < lætit < lætit (se Hultman § 11).
Ty i Västerbotten liksom i Österbotten gäller ljudregeln
om öfvergång af æ > i framför följande i-ljud3. Atmin-
1 Denna förkortning kan också betraktas som "ljudlagsenligt
2 Jfr Selbu lif svagtonigt, men lit ’lød’ starktonigt (Larsen 1. c.).
3 Ex. Degerfors dripe ’dräpit\ ite ’ätit’, hwe ’häfvit’ m. fi.,
Burträsk Hlft isl. lek it m. fi. Lindgrens behandling af dessa former
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
