Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Preteritum af gråta, låta (sonare) och utvecklingen af samnordiskt ē
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRETERITUM AF GRÅTA, LÅTA ETC. 107
land — utom Jämtland och Västerbotten — i Dalarne och
i Uppland. Men om gret i dessa kontraherande mål kommer
af en form med ei, skulle vi vänta att återfinna detta ei i de
nära besläktade, närgränsande mål, som ännu bevara
skillnaden mellan ei och ë. Men i dem uppträder i regel ë.
Så i alla norska mål, försåvidt de äro kända: endast gret
(ee) och let (ee): se Aasens och Ross’ ordböcker och Aasen
Gram. s. 205. I de östsvenska målen är e likaledes
regel: i Gamlakarleby (enl. Hagfors s. 101) grot gret groti
och lot let lofo (jfr i samma dialekt hit heiit hifo), Vörå
(Freudenthal s. 45) gmt gret grah, lat let lat* (jfr hit bait
biti), Närpes s. 109 gråt gret gråti, låt let låti (jfr grip
greip gripi), Nyland (Freudenthal s. 72) gråta gret gråti,
låta lét låti. Men jämte de normala e-formerna förekomma
här också former med andra vokaler, hvilka emellertid,
såvidt jag förstår, samtliga kunna och böra förstås såsom
beroende på yngre analogibildning eller ljudlagsenlig
utveckling af ë. Lätta att förstå äro Pedersöre-Purmo grot
grot groh, lot lot lot (Vendell Ordl.), eller Runömålets
fer-luat pt. ferluat: jfr i vissa sydsvenska dialekter, t. ex. s.
Möre, Bleking gråt = grät, fsv. grat. Kökarsmålets grait,
hit (Karsten s. 146) ha uppstått af äldre gret, lët, liksom
knaida ’knä’ < Jcnë, trend ’träd’ < trë9 taitær ’tät’ < tët
(s. 11): jfr Hultman Östsv. Dial. s. 258. Men. äfven eljest
finnas exempel. Af Freudenthal och Vendell uppgifves för
estsvenskan gret gritu (kort i) blott för Nuckö, men gräit
gritu för Dagö, gräit pl. gräit för Gammalsvenskby, Rågö,
grlt gritu för Ormsö (och gråta för Wichterpal). Formerna
af låta heta lit liiu Nuckö, läit litu Dagö, läit pl. läit
Gammalsvenskby, Eågö, Wichterpal. Jag tror, att dessa
former naturligast förstås på följande sätt. Som en
metodisk regel gäller, här som eljest, att vi om möjligt böra
utgå från de i fornspråken och i ålderdomliga dialekter
vanligaste, de normala formerna. En sådan föreligger
i Nuckömålets gret. Det är vidare att observera, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
