Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Preteritum af gråta, låta (sonare) och utvecklingen af samnordiskt ē
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
BENGT HESSELMAN.
uppkonstruera äldre ei-former, som på intetdera hållet äro
belagda, är tydligen en utväg, som helst bör undvikas.
Yi finna således, att i de nynordiska dialekter, som
ännu bevara det gamla språktillståndet med
okontrahe-rade diftonger, formerna med ei af gråta och låta äro
dels sällsynta, dels sannolikt bero på yngre, i relativt
sen tid verkande språklagar. Jag lägger särskildt vikt
på den fullständiga frånvaron af øi-former i nynorskan,
dalmålet och gutniskan. Redan detta gör det betänkligt
att förklara de andra målens och nysvenskans gret och
let ur äldre greit, leit. En annan instans är, att om gret,
let verkligen uppkommit af greit, leit, det i så fall finge
betraktas som en högst egendomlig tillfällighet, att
formerna gret, let just förekomma i sådana dialekter, i
hvilka samnordiskt ë ljudlagsenligt kvarstår som
e-ljud, grät, lät däremot, där ë gifvit ä.
Om dalmålet och gutniskan behöfver jag ej yttra mig.
Beträffande bohuslänskan märkes, att åtminstone i
Sör-bygdmålet ë tydligen kvarstår som e-ljud liksom i
angränsande norska dialekter: fe ’fä* med sammansättningar, lene
’knä’, tre ’trå och gred, led : däremot sæ ’säd’, sæda ’säte’,
äfven slæt ’slätt’ adj., stoet s. f. ’stätta’ (enl. Nilén).
I det värmländska Fryksdalsmålet heter det kne, tre.
lerem ’lierem’, iser ’isär’, leve ’fålla’ (jfr no. leve (ee)), däremot
fæ ’fä’, enligt Noreen, men enligt Magnusson (Sv. Lm.
II. 2) fe i sammansättningar, t. ex. fevæj, och i uttrycket
ga mæ fe. Likaså gret, let och bles ’blåste’, ä däremot
är æ: làs ’läsa’. Också slæt adj., stæt f. ’stätta’, stæt ’sprint’
isl. stéttr, tæt adj. ’tät’, spæt ’hackspett’? (jfr nedan s. 111)
o. s. v. I Dalbymålet: lene, her ’här’ och bles, gret, let
(Noreen s. 13 o. 57). I värmländska bergslagsmålet
(Kallstenius s. 143) gret, let, bles och iser, fegatd m. fi. komposita,
(felle-a-]fe 1 g., eljest fæ som skällsord och fæhwnsamt
1 Det enkla ordet ’fä’ har tydligen lefvat ett svagt lif i
värmländskan, liksom på andra håll. I Noreens ordlista för Dalmålet
saknas det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
