Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Olson, Emil. Några anmärkningar till R. G:son Bergs “Lexikaliska bidrag till finländskan i våra dar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NA GRA ANMÄRKNINGAR.
145
Sing. mjärda finnes hos Florinus Vocabularium 164 (1695),
pl. miäror hos Linné i Vet. akad. handl. 1:426 (1740); den
senare har dock sing. mask. mjärde på ett annat ställe: Västg.
resa 191 (1747). — [Ett äldre finländskt exempel än det af
d:r Berg anförda på pl. mjärdor har jag antecknat från
Castrén Resor 1: si7 (1852). I allsidighetens intresse kan
slutligen nämnas, att Ahrenberg utom den af d:r Berg anförda
pl. mjärdor har äfv. pl. mjärder (väl till sing. mjärd?) o.
mjärdar (till mjärd 1. mjärde’!), det förra Hihuliter 47 (1889), det
senare därs. 105.]
stom = stomme förekommer i högsv. hos Serenius (1741;
han känner blott denna form) — och hos Lind (1749; jämte
stome).
syn anträffas såsom neutrum i bet. ansikte hos Duben
Boileaus Satirer 83 (1722) och hos Per Hallström
Briljantsmycket 72 (1896), naturligtvis fullständigt oberoende af
hvarandra och af den finländska motsvarigheten. I alla tre fallen
beror genusväxlingen utan tvifvel på tillfällig anslutning till
ordet ansikte. På danskt (norskt) inflytande synes mig i
dessa fall knappt vara att tänka. — Ehuru icke egentligen
hithörande, kan tilläggas, att ordet ss. neutr. i uttrycket
sy-nets gräns ( = horisonten) möter hos Atterbom Minnen 468,
sannolikt en själfsvåldig nydaning af denne skald för att
enligt hans mening bättre uttrycka den något nyanserade
betydelse han inlägger i ordet; möjligen har han också påverkats
af ordet seendet eller tyska das sehen 1. dyl.; en mindre
sannolik möjlighet är väl, att en danism föreligger.
Pl. britser är alldeles ingen finlandism. Dalin (1850)
och Sundén (1885) känna blott denna pluralform, Lundell
(1893) och SAOL 1900 upptaga den som likberättigad med
den på -ar. Äfven ur litteraturen har jag antecknat den,
t. ex. Posttidn. 1791, n:r 44, s. 3, Sv. turist-fören. årsskr.
1890, s. 200. — [Å andra sidan kan för fullständighetens
skull som ex. på plur. -ar ur finländskan anföras: Finl. allm.
författn. 1824, s. 349, Finl. förf.-saml. 1868, n:r 24, s. 7,
och Topelius Vint. II. 2:260 (1882).]
Pl. knipor (vara i knipor) har jag anträffat en gång
äfven i högsvensk litteratur, nämligen hos Egron Lundgren
En målares anteckn. 1:217 (1849): "hjelpte honom in* iråkade
knipor . . I högsv. har det dock utan tvifvel en mycket
tillfällig karaktär. — [I finländskan förekommer det redan i
Runebergs Kan ej (Saml. skr. 6: ii o. 92 (1862): "I staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
