Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Olson, Emil. Några anmärkningar till R. G:son Bergs “Lexikaliska bidrag till finländskan i våra dar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
EMIL OLSON.
är man jemnt i knipor"; "Han talar ständigt om betryck
och knipor".]
manövrar är icke någon speciellt finländsk pluralform,
utan torde vara ganska vanlig äfven i Sverge. Ex.: Schück
Sv. litt. hist. 1:402 (1889; i ssgn valmanövrar), Ny tidn. f.
idrott juln:r 1901, s. 3, Lunds Dagbl. 1905, n:r 106, s. 2
(i ssgn flottmanövrar).
["markor . . . stundom i tal" (R. B.). I skrift möter
det hos Ahrenberg Hihuliter 36 (1889): "de surt förvärfvade
markorna" och därs. 72: "det . . . gälde [för hästarna] att
förvärfva . . . markor åt sina herrar".]
mjärdor, se ofvan (under staka).
sitser. Ehuru icke upptagen af Lundell (1893) eller
SAOL 1900, torde denna pluralform icke vara sällsynt i högsv.
Litteratur-exempel: Almqvist Det går an 88 (1839), J. H.
Fredholm i Tekn. tidskr. 1874, s. 138, G. Nyblæus i Tidn,
f. idrott juln:r 1895, s. 16, Stockholms Dagbl. (Landsortsuppl.)
1896, n:r 561, s. 3, Hjerta-Retzius Arbetsstugor f. barn 88
(1897). Af ordböcker upptaga Weste (1807) och Dalin (1853)
endast denna pluralform. Den bör sålunda afgjordt utgå från
listan på finlandismer.
På liknande sätt förhåller det sig med pl. slår (tvärslår),
äfven om denna form i högsv. visserligen måste erkännas vara
betydligt sällsyntare än slåar. Det enkla slår möter t. ex.
hos Serenius (1741), D. Thunberg i Vet. akad. handl. 10: 298
(1749), K. Warg Kokeb. 649 (1755), Winblad Tegelbr. 28
(1761), Zetterstedt Resa gm Sv. o. Norge 1:96 (1822), E.
Beckman Amer. stud. 1:79 (1883). Sammansättningen
tvärslår har jag påträffat hos C. Knutberg i Vet. akad. handl.
30:17 (1769), Andersson Verldsomsegl. 2:150 (1854).
suput. D:r Berg synes icke ha observerat, att SAOL
1900 för detta ord anger pl. -er 1. -ar. Att denna senare
pluralform är gammal i sv., visas af följ. ex.: "Thet maneer,
som af suputar skeer" Husspegel A 5a (1697).
svedar. Denna pluralform har jag anträffat i högsv.
blott hos Sahlstedt (1773).
Att beteckna saknaden af s i ingeniör diplom som en
finländsk afvikelse synes mig djärft. Tamm, Sammans. ord i
nutida sv., s. 82, framhäfver särskildt just ordet ingeniör bland
de (låne-)ord med tonen på sista stafvelsen, hvilka vackla i
sin sammansättningsform, och framhåller riktigt, att till de
flesta sammansättningar finnas former både med och utan s1.
1 Jfr lif v. SAOL 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
