Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Olson, Emil. Några anmärkningar till R. G:son Bergs “Lexikaliska bidrag till finländskan i våra dar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NA GRA ANMÄRKNINGAR.
151
ligger dessutom på grund af samma inverkan en nyansering
i betydelsen, i det här begreppet "hejda" åtminstone kan
inläggas, under det i alla de öfriga språkprofven begreppet
"dämpa" är fullt klart och oblandadt.
[ekonom. Tillägg: äfven officiell titel vid åtskilliga verk
ocli inrättningar för visst slags tjänsteman (som har med
förvaltnings- och ekonomiska frågor o. d. att göra). I denna
betydelse i sammansättningar: senatseko?iom (Finl.
författn.-saml. 1892, n:r 30, s. 9), universitetsekonom (därs. 1895, n:r
11, s. 2) m. fi. Jfr dock om dylika "finlandismer" min
anmärkning ofvan.]
etterbölla har nog icke tolkats rätt af d:r Berg. Ordet
förekommer under formen ettcrbilla redan i fornsvenskan (se
Söderwalls ordb.), under formen ctterbylla i äldre nysvenska (ex.: Alla
bedlegrannas spegel 16 (1647)x) och under bägge de sistnämnda
formerna i svenska dialekter (se Rietz) i precis samma
betydelse som i den moderna finländskan: argsint kvinna,
argbigga. Det tolkas utan allt tvifvel riktigt af Söderwall som
egentligen = eterblema, giftblåsa (äfven bildligt = argbigga, se
Söderwalls ordb., art. eterblena) och bildar således i sin
användning en fullständig parallell till det i modern svenska i samma
betydelse förekommande etterblåsa (t. ex. Hagberg Shaksp. 8:281,
(t. Nordensvan i Svenska Dagbl. (Landsortsuppl.) 1904, n:r
29, s. 2). Hvad dess etymologi beträffar, torde senare leden
vara identisk med svenska dialektiska biälla, svulst hos vissa
djur — med biform biälle, knöl, uppsvällning — (so Rietz).
Billa utgår från *belliön, biälla (biälle) från *bellön (resp.
*bel-lan) i öfverensstämmelse med en vanlig växling mellan inn- och
ftft-stamsafledn. Den i båda dessa växelformer ingående stammen
kan vara en afljudsform antingen till dem som ingå i sv. båll
resp. bulle (se Tamm Etym. ordb.) eller ock till den som
ingår i sv. böld (se Tamm a. arb., art. bolde). I senare fallet
går ordet tillbaka till ett urg. *belp- som enligt- Verners lag
växlat med det till grund för böld liggande urg. *buld-. —
Identiskt med detta billa, by Ila är kanske också ursprungligen det
i äldre nysv. förekommande hylla (Bureus Suml. 72 (c. 1600))
och det i nysv. dialekter mötande billa, hylla (Rietz) med
betydelsen "getingbo", sannolikt ursprungligen lösryckt ur
sammansättningen gctinghylla. Getingbonas såväl form som
utseende för öfrigt berättiga mycket väl benämningen "svulst".
1 Rimmande med förspilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
