Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Olson, Emil. Några anmärkningar till R. G:son Bergs “Lexikaliska bidrag till finländskan i våra dar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
EMIL OLSON.
exception o. excipera synas i äldre tid ha förekommit
såsom juridiska termer äfven i högsv. Det förra förekommer
t. ex. i Växiö domk. akt. 1678, n:r 325, Växiö rådstur. prot.
1688, s. 362, Sv:s rikes ständ. bevilln. etc. 80 (15 juni 1800)
och upptages ännu af Dalin (1850); det senare har jag funnit
hos Serenius (1741).
flinta, v. Flinta eld möter i liögsv. litteratur hos
Hemberg På obanade stigar 238 (1896). Hos denne författare,
som vistats mycket i (nordliga) Finland och Ryssland är dock
måhända påverkan från finl. icke utesluten. — Ett inträns.
flinta förekommer i följande ex.: "när vi andre blossa upp
som narrar för ögonblicket och stå och flinta [dvs. kasta [-gnistor?]-] {+gni-
stor?]+} litet i natten, då brinner hans [dvs. Franzéns] låga med
stilla och jemnt sken" Es. Tegnér Saml. skr. 5:296 (1826);
"Då och då flintade en gnista fram under liästhofvarna" V.
Benedictsson Fru Marianne 120 (1887).
fläbb. Angående detta ords utbredning och betydelse i
sv. dial. se Rietz.
forstmästare synes icke vara inskränkt till finl. Ex.: E.
Hemberg På obanade stigar 61 (1896) — om norska
förhållanden —; Katal. öfv. industriutst. i Sthlm 1897, s. 248
— om norska förh.; Posttidn. 1903, n:r 180, s. 3 — om
svenska förh. På sistnämnda ställe omtalas äfven "svenska
forstmästare förbundet". I Sverge användes ordet dock icke
som officiell titel. — Att öfverhufvud det från tyskan lånade
först icke är främmande för högsv. framgår däraf, att
sammansättningen forstman och adj. forstlig hos Thelaus Skog. o.
skogsv. 6 (1865) förutsättas som bekanta för läsaren, och däraf,
att SAOL 1900 upptager två sammansättningar: forstman,
-vä-sende. Uppgiften lios Lundell (1893), att alla hithörande ord
äro finländska, är alltså vilseledande. — [För finl. kunde
tillläggas: forstmästeri (Finl. allm. förf. 1852, s. 322) med
sammansättningarna -betjäning (därs. 1851, s. 110), -inrättning
(därs. 1816, s. 258), -stat (därs. 1851, s. 131)].
[frambefordra (finl.) användes enligt mig tillgängligt
material äfven om passagerare och post. Tilläggas kan
sammansättningen frambefordringssätt (t. ex. Finl. förf. saml. 1881,
n:r 10, s. 10, därs. 1891, n:r 4, s. 29).]
fridfärdig är ingen finlandism. Ordet — sannolikt
ursprungligen ett efterbildningslån af t. friedfertig — har gamla
anor i sv. Det förekommer redan i Riksrådets protokoll 2: 54
(1631) och upptages af Swedberg Schibb. s. 287 (1716). I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
