Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Olson, Emil. Några anmärkningar till R. G:son Bergs “Lexikaliska bidrag till finländskan i våra dar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
EMIL 0L80N.
spegel 1: 4 (1732). Vbalsbst. kimande, som förutsätter vb kirra,
förekommer hos Linnerhjelm Bref 1:119 (1796): "Lärkans
kir-rande, Orrens kutter". Bildligt användes ordet af Livijn S.
skr. 1:344 (1824; uppl. 1850) i sammansättningen kärlekskirr
= "kärlekskutter". — Äfven i sv. dial. tyckes kirr förekomma.
Rietz antecknar det från Västerbotten med betydelsen: sorl,
kvitter. — Till sin bildning är ordet — vare sig nu kirr
eller kirra är det primära — sannolikt onomatopoetiskt
(afljudsform till det likaledes om fåglars läten använda kurra ?).
klitter. Lånet af detta danska ord utgör, som man a
priori kan vänta ingen egendomlighet för finl. Ex. ur högsv.
litteratur: Holmström Pop. framställn. af geol. 21 (1877),
Roth Geogr. 194 (1886), Torpson Europa 1:100 m. fl. st. (1895),
Läseb. f. folksk. 803 (1899).
krakföre. [Ett par ex. ur finl. på det enkla krake:
Topelius Vint. I. 1:192 (1859, 1880) \ Ramsay Fr. barnaår 175
(1904)]. — I högsv. anträffas ordet under två former: klake (-a)
och krake. Den förra möter hos Spegel (1712), Serenius (1741;
kloka), Lind (1749), Sahlstedt (1773) och Möller (1790); den
senare hos Weste (1807), Sjögren (1814; jfr Norelius i Arkiv
1: 222) och — mina enda litteraturex. — Knorring Ståndsparalleler
2: isl (1838), Förhoppn. 1:332 (1843). Ett af ifrågavarande
sbst. afledt adj. på -ig förekommer under formen klakig hos
Lind (1749), Sahlstedt (1773) och Möller (1790), under
formen krakig hos Weste (1807), och upptages i den senare
formen äfven af SAOL 1900. Åtminstone adj. måste således
anses tillhöra det nuvarande- riksspråket i Sverge. I dial. äro
både sbst. och adj. representerade under bägge de nämnda
resp. formerna (se Rietz). — Om förhållandet mellan kl och
kr i de ifrågavarande orden har Noreen yttrat sig i Sv.
ety-mol., s. 30. Hans antagande, att växlingen beror på en
Öfvergång kr > kl (med kakum. /) kan emellertid livad detta
ord beträffar icke vara riktigt, då materialet visar, att
formerna med begynnande kl äro de äldsta, och dessutom klake
naturligtvis är etymologiskt identiskt med det likbetydande
isl. klaki. Snarare har man att antaga, att öfvergången
skett i motsatt riktning, hvilket naturligtvis icke hindrar, att
i andra fall af växling (t. ex. krita: äldre nysv. klita m. fi.)
en öfvergång kr: kl kan föreligga. Man har utan tvifvel att
tänka sig saken så, att (kak.) I och r i den ifrågavarande för-
1 Utmärkt med citationstecken, sannol. emedan T. ansett det
icke tillhöra riksspr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
