- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Femte årgången. 1905 /
176

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Ur Almquists “Om svenska rim“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

RUBEN G-.SON BERG.

den stilistiskt, poetiskt och ur alla andra synpunkter
ytterligt betydelselösa frågan, hur ord af accenttypen
Stålhandske placeras i versfoten!

En sjätte synpunkt är:

"Bimmets mångfald. Huru många versrader rimma
tillsammans, har ingen annan gräns än språkets kapacitet
af lika slutljud för vokabler, samt skaldens förmåga att
hitta dem". Härpå ger han åtskilliga exempel, författade
eller sammanställda af honom själf, t. d. denna nästan
vrängande :

"Vid fyra års ålder vardt stugan mig trång,

Och jag ropte till mor med en lip så lång:
O, att jag sute
Derute".

Till denna allmänna afdelning hör definitionen på
rim: "Nu har man att lägga märke till, hvilken som är
den sista långa stafvelsen i en versrad (nemligen hvilken
som där utgör den sista stafvelsen med tonvigt), vare sig
att denna stafvelse sjelf tillika är radens sista stafvelse,
eller icke. Derefter har man att lägga märke till, hvad
som utgör vokalljudet i denna omtalade långa stafvelse,
vare sig att detta vokalljud, för egen del, är långt eller
kort. Ifrån och med detta vokalljud räknadt ända till
och med versradens slut, sträcker sig rimmet ; icke längre
än härifrån, men ej heller en hårsmån kortare. För att
nu en annan versrad skall rimma med denna
ifrågavarande, måste äfven den nya besitta ett slut — räknadt
på samma sätt, ifrån och med den radens sista långa
stafvelses vokalljud — hvilket slut till ljudet är
fullständigt likt slutet i den förutnämnda versraden." Som prof
på rimslut anför han: halas, haläset, haläserna, oräkneliga.
"Detta, eller fjärde fallet, är bland svenska rimslut
sällsynt. Fyrstafviga rim äro tvifvelsutan möjliga, och man
har exempel på sådana; men de tillhöra mest ett slags
rim med öfverloppslikhet, hvarom jag ber att få yttra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1905/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free