Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Ur Almquists “Om svenska rim“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR ALMQUISTS "OM SVENSKA RIMU.
183
tragiska och komiska, och det synes honom tillåtligt,
emedan amfimakreringen redan förekommer så ofta. "Nu
är i svensk versifikation en viss, mycket allmän licence
införd, såsom ett undantag från språket i sig sjelf. Den
består deruti, att man i jambiska och trochaiska verser
låter ord, som i språket hafva daktyliska utgångar (och
i prosa alltid höras så), dock i dessa slags verser få
höras med betoning af amfimakrer; det vill säga — — —,
i stället för — — Detta är en stor fråga i vår
versifikation; ehuru poeterne, såsom det synes af deras
arbeten, följa och nyttja den här omtalade friheten merendels
medvetslöst och liksom af en god ingifvelse, utan att
vidare beakta saken."
Men äfven andra ord göra svårigheter vid att
inpassas i vissa metriska schema. Så t. d. trokaiska ord,
sammansatta med ett "enstafvigt ord med tonvigt", hvilka
bli antibackiska,–w: afdraga, årsräknlng. Dessa kunna
inte inpassas i plana trokéer och jamber. I daktyliska
och spondéiska versslag åter äro de utmärkta. Särskildt
ge de utmärkta spondéer. Ibland förvandlas de till
"amfi-brachyer — hvilket ej sker i språklifvet". Af de
två möjligheterna
Jag ej missunnar dig och
Jag missunnar ej dig
— båda i sträng mening kakometriska — anser Almquist
den förra sämre och förordar den andra. Således
motsatt åsikt mot Beckman (Verslära, sid. 24), som
uppställer regeln att "komposita af formen 320 i verser med
tvåstafviga takter få brukas så, att höjningen faller på
andra stafvelsen"1.
Almquist har också, jämte den förut återgifna ord-
1 Jfr likväl samma bok, Beckman, Verslära, sid. 52, där han
trots regeln på sid. 24 anser att "I versens böljan åter är äfven
läsningen 3’20 möjlig. Denna torde helst väljas, då den följande
höjningen är stark".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
