Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Ur Almquists “Om svenska rim“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
RUBEN G-.SON BERG.
Skäl är tänkbart i orden se’n, re’n, men äfven där är den
obehöflig, "enär kontexten alltid utvisar meningen". —
Däremot har han inget att invända mot apostrofens bruk
i sådana fall som ut’na, ihjälna. Om dem säger han för
öfrigt: "alla dylika sammandrag (äro) mycket vanliga och
begripliga i samtalsspråket, hvarför det ock tillkommer
dem att upptagas i skrift (prosa eller vers), då skriften
vill gå på detta slags allmänna språk, eller har till syfte
att skildra detsamma." — I det utkast till en
"stig-meologi" eller skiljeteckenslära, som han utarbetade
(handskrift på kungl, biblioteket) säger han genom ett af
statsråden på Jaktslottet följande förnuftiga ord:
"Förhållandet med Tankstrecket, Utropstecknet och till en
del äfven med Frågetecknet är detsamma som med
åtskilliga andra Uppmärksamhetsväcknings- och
tankeun-derhållningsmedel, att en skribent med klar och
kraftfull stil brukar dem ganska litet och blott vid afgörande
tillfällen. När känslan, stark och oförtydbar ligger i den
uttalade meningens ord redan, så behöfver skriften ej
utropstecken bredvid. Grrumlige författare, som icke sjelfve
veta hvad de vilja säga, och känna med sig att de aldrig
kunna göra sig nog tydliga för läsaren, öfverflöda med
kursiva och stora bokstäfver, för att puffa upp än det
ena uttrycket, än det andra, och härmed söka göra dem
gällande till tankens väckande. En skrift af mäktigt
innehåll tar läsaren med sig utan dessa hjelpmedel, och
mången gång utan att han sjelf förmärker det."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
