Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Ur Almquists “Om svenska rim“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR ALMQUISTS "OM SVENSKA RIMU. 187
enligt Almquist "långt (slutet) e-ljud") påstår han att
svearna i allmänhet säga lera, eta, vega, men götarna skilja
mellan ë och ä. Han fortsätter: "Man har den godheten (jag
tillägger: det förnuftet) att låta bägge dialekterna vara
språkberättigade. Detta hindrar icke, att man i ett land,
som sammangrott till ett politiskt hèlt, kan öfverenskomma
om ett uniformt skriftväsen, nemligen, om man, till
vinnande af beqvämlighet i och för allmänna Statshandlingars,
Lagars och Kungörelsers uppsättande, eller i och för den
gemensamma litteraturen, så vill; men man behöfver ej
derföre göra våld (eller förklara för orätt) ett skiftande
uttal af de lika skrifna orden". — Detta är allt hvad han
yttrar om "den stora frågan om ett allmänt politiskt
idioms — ett Riksspråks — nödvändighet i ett land,
samt gränsorna för dess befogenhet". I full samklang
med sitt uttalande i språkläran (sid. 239) har han inget
emot nybildningar, t. d. gernare, gernast i stället för hellre,
helst eller sällnare, sällnast tül adv. sällan.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
