Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Om Sjuhundra, skjura m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
BENGT HESSELMAN.
Från Hälsingland kunna vidare anföras sjönamnen
Mjugsjön i Mo socken, Mjusen (nära Ysen) och Mjuggsjön
i Forsa socken, nära Nianfors1. Mjusen är anfördt af
Hellqvist Sv. Lm. XX. I s. 405 och jämföres med
Mjög-tvängen i Värmland, Mjögasjön i Västergötland m. fi. som
tydligen höra till fsv. a. mio{r), miø, isl. mjör ’smal, tunn’.
Den sannolika fornsvenska formen är Miöasiö: med
adjektivet i bestämd form. Beträffande formen Mjugg- se nedan.
Från Järbo vid Gästriklands västra gräns, där ’snöa’
heter snuga, är det ej så långt rätt väster ut öfver till
Siljanstrakterna, där det talas dalmål (i Älfdalen, Mora,
Orsa). Det bergslagsmål som talas i de mellanliggande
dalsocknarne (Svärdsjö, Sundborn, Bjursås m. fi.) är nära
släkt med gästrikskan, liksom gästrikskan med norra
Upplands (Tiundalands) dialekter. Om vi då finna t. ex. i
Mora siu ’sjö’2 och i Gästrikland sjugar är det all
sannolikhet för, att vi här ha att anta ett sammanhang, och
vi böra försöka få rätt på förbindelselederna. En sådan
har jag funnit i Rättvikmålets snuga ’snöa’ (enligt
Dalarnes Fornminnesförenings årsskrift 1867 s. 101).
Substantivet nämnes Äj, hvarför jag antar: snö. Och i Bjursås
mellan Rättvik och Svärdsjö heter det: snjuga (1. snjöga)
men snjö, snjövär ’snöväder’ (m. fi. komposita), enligt A.
Magnevill (se S. o. S. V s. 120). Andra dalska
exempel, som jag skulle vilja anföra, äro Sjugarby i Leksand
land enl. Sundevall Om phonet. bokstäfver, s. 27, en uppgift som
styrkes af att Buræus Sumlen s. 177 har Lusnan. Det är intressant,
att hälsingskan synes för flera af dessa exempel förutsätta ett iö, där
vi snarast skulle vänta iü. För Enånger har Säve jöster, jöstra
ljuster, -ra’. Också i Gästrikland och n. Uppland synes finnas ett par
dylika ord: tføder 1. tjödder : fsv. tiöper 1. tiüper ’tjuder’, där dock
konsonantförlängningen är besynnerlig, lömske 1. jömske ’ljumske", enl.
Rietz 322 b Uppl. kjösa ’aflång, trång dal\ åkerkjösa ’åker belägen i
en dal’: isl. kiös. Jfr dalm. iö och gottl. iau i biöda, Manda ’bjuda’?
Se Hesselman Sveamålen sid. 60 f.
1 Generalstabens kartverk, bladet Söderhamn.
2 Rietz uppgifver Dl. (= Dalarne), hvilket hos honom synes
betyda ej blott "dalmålet" (i Öfver-Siljans fögderi).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
