Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Stilistiska sträfvanden hos Tranér och Adlerbeth. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
RUBEN G-.SON BERG.
större hopen en aning om Poesiens sanna väsende, och visa henne
[== hopen; s. k. språkfel] nulliteten af det, man hos oss hittills
gifvit ut för Poesi."
I Svensk Literatur-Tidning 1814 n:o 22 granskades Adlerbeths
öfversättning af Horatii Satirer och skaldebref. Om hans
språkbehandling där. som i denna recension förklaras öfverträffa Adlerbeths tidigare,
yttras: "genom begagnandet af de tillgångar, som wårt språk (hittills
en af naturen gynnad wildmark, hwari man i stället för annan odling,
planterat en mängd utländska plantor1) inom sig sjelft äger, lyckats
att otwunget återgifwa månget ställe, som utan denna dristighet
för-blifwit oöfwersättbart, dels äfwen, genom efterdömet werkeligen
wid-gat bok-språkets gränsor, t. ex. Sat. I. ni. 62: ända fram (simplicior);
Sat. VI. 25 och fi. st. starbraket (bruma); hwartill wi räkna
apostro-pheringen af honom till ’n (döda"n) o. s. w. Så mycket mer hade
Rec. önskat att en mängd främmande ord undwikits, hwilka wäl öka
1 Om arten af detta de franska ordens herravälde i svenskan
vid denna tid upplyses man genom många uttalanden. Så yttrade
Hammarsköld i Lyceum (I: 67): "Då det länge varit en vana att späcka
Svenska skrifter med talesätt och vändningar, hämtade från
Fransyskan, hvars genius är så heterogen med vårt tungomål, ....". Ett
tidigare vittnesbörd ger den tyska skaldinnan Amalia von Helvig
1804 med följande uttalande: "Nochmals komme ich auf die
Fran-zösirung Schwedens zurück, indem ich den städtischen Dialekt der
schwedischen Sprache beriihre. Im Munde des Landvolkes hatte diese
mir so musikalisch und leicht verständlich geklungen, hier fand ich
sie bei den höchsten Ständen bis zum Handwerker herab entstellt,
durch sogenannte Verbesserungen der Akademie (ein Institut von
Gustav HL gegründet), mit französischen Worten und Endungen
durch-spickt und daher noch unverständlicher für Ausländer. Schwedischen
Fachmännern sprach ich diese Bemerkung aus, und sie gaben mir zu,
dass es ihrer Sprache nicht an Ausdrucken fehle, falls man sich die
Mühe gebe, Sprachforschungen zu machen, um altvolksthümliche
Schätze an s Licht zu fördern aus den Schutt der Vernachlässigung"
(se hennes biografi, sid. 214). Om ett enstaka fall af denna
förfranskning berättar Atterbom på tal om Benjamin Höijer: "Skola vi, som
haft den lyckan att vara hans åhörare, med full uppriktighet yttra
vårt omdöme öfver hans talenter såsom författare och föreläsare: då
måste vi säga, att vi aljéid högre skattat hans talade prosa, än hans
skrifna. Den sednare är, med all sin obestridliga förtjenst, ändock
ej en så fulländadt klassisk, som den utropats vara. Den lider icke
sällan af någon saftlöshet eller kärfhet, någon här och der i
ledgångarne märkbar stelhet, ja, till och med understundom af någon
otydlighet, som uppkommer genom vissa honom egna konstruktionssätt.—
Deremot var hans talade prosa hardt nära den mästerligaste, som
från någon katheder kan höras. Det betydde dervid ingenting, att
den en smula skadades genom en vana, hvarmed den tidens
samtalsspråk hade smittat honom, — ett mindre nödigt nyttjande af en hop
fransyska glosor (såsom t. ex. appuyera, rapport och rapportera
sig till, grace m. fi." (Astet, afhandlingar, sid. 200.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
