Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Stilistiska sträfvanden hos Tranér och Adlerbeth. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STILISTISKA STRÄFVANDEN HOS TRANÉR OCH ADLERBETH. 207
ken för nyromantikernas språkliga nydaningsnit. Jämför ock
Palmblad i öfv. af Kointos (1809). Vidare förklaras "att Hr Adlerbeth
äger ett stort företräde framför Yoss i modersmålets lätta och otvungna
behandling".
Om Tranérs i Lyceum intagna öfversättning af Iliadens
tjuguandra sång heter det i samma recension i Phosphoros: "detta är icke
det enda ställe, der Öfvers, genom förolyckad naivitet förderfvat sitt
original. — Här och der möta oss ställen, der än originalets värdighet
genom hvardagliga talesätt (sinnet på Hektor v. 91, sprang fatt v. 201,
fick hora v. 447), blifvit uppoffrad, än grekheten genom moderna
uttryck (så många v. 44, ha känsla cppovsojiai v. 59) eller otillbörliga
namnförflyttningar antingen helt och hållet förstörd (Trojaner,
Dödsnornor Kyjp££), eller åtminstone - stympad (Achill, Hephaist). Några
af de Homeriska bi-orden äro efter bokstafven troget återgifna, men
sakna stundom ett något, hvarför man ej utan eftersinnande kan
göra sig reda. Således är Öfversättarens kortvarig, |jtivovfraÖios, troget
men klanglöst, hans molnskoekande Fadern, vecpsX^yspsxa Z®U£f troget
men utan eftertryck. Det vid Homeriska rythmen vänjda örat
fordrar här nödvändigt ett manligt versfall, och det är derföre Schlegel
berömmer det mindre ordbundna Herrscher im Donnergewölk Zeus.
Deremot är tolkningen af de flesta öfriga Homeriska epitheterna
förträffligt lyckad. Men månne hingsttilltnktaren är att föredra framför
det Adlerbethiska hästbetämjarn ? — Föröfrigt är färgen af denna
öfversättning ofta antik och således sann, och i ordskapningar [danism
för ordskapelser] röjes mera djerfhet än fruktande betänklighet. Också
är Rec.. af den tankan, att om af tie föreslagna blott en befinnes
duglig, är mödan rikeligen ersatt och ingenting förloradt. Men här
är förhållandet omvändt, emedan bland den mängd af ovanliga ord
och construktioner, som i detta stycke förekomma, har Rec. knappt
funnit fem eller sex, som ej förtjente att ingå i språkmassan. Således
om våIdbortroffad, bukiga skepp skulle befinnas mindre lyckliga, så äro
epitheterna mantelsläpande, hjelmbaskvinkandc, stalpiga dalar, en verklig
vinst för den Homeriske språkälskarn. Af de trestafviga
imperfek-terne, som nästan i alla versslag stå till besvär, har Öfvers, ofta
bortskurit en stafvelse, t. ex. gall v. 101, ropte v. 294, hvilte v. 502."
I Phosphoros 1811 sid. 286 f. granskar Palmblad Æneidens
andra upplaga. Han finner att "Öfversättarens hufvudmål under
denna revision synes hafva varit att mera närma sig till originalet,
och bortbyta moderniserade uttryck". — Slutligen hoppas han att
Adlerbeth skall fortfara med sina tolkningar: "Vinsten deraf skulle
icke blott blifva, att erhålla den eller den auktorn öfversatt, utan
också att gifva Språket en friare flygt och i synnerhet att gifva den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
