Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Rosengren, Erik. Huru d:r Meyer “följer fysikaliska företeelser i deras sammanhang“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
ERIK ROSENGREN.
energien" sist. Eller hvarför upptages ej bland
möjligheterna äfven kvantiteten d. v. s. stafvelselängden? Däremot
upptages ljudkvantiteten, liksom den vore sak samma. Men
den är ju snarare ljudmassa. Och vid denna finnes intet
skäl att se bort från begynnelsekonsonanterna k och v i
orden ktt ( = kitt) och väl. Men är det fråga om kvantitet
eller den rytmiska stafvelselängden, så kan man ej blunda
för att t anses vara längre än l, något som också i skriften
fått sitt uttryck genom dubbelskrifning. Visst är, att orden
med lika betoning kräfva lika afstånd från vokalernas
början till nästa vokal. T. ex.: kitt är ett ämne, men val är en
handling. Här finnes således ett likhetsmoment, som icke
upptagits bland möjligheterna och som således icke kan vara
uteslutet, när slutsatsen utropar sitt: "alltså är det
totalenergien". Den omständigheten, att d:r M. så behandlat
denna möjlighet, ser nästan ut som en afsikt, och därför har
jag verkligen undrat, om d:r M. icke velat eller icke kunnat
åstadkomma ett bättre bevis.
Men det bästa har ändå d:r M. sparat till sist. I sin
ifver att försvara total energien glömmer han sig och genom
en fatal indiskretion kastar han öfver bord hela resultatet af
sina experiment. "Så godt som undantagslöst uttalade
försökspersonerna i fråga först högt för sig orden och ofta
upprepade de dem flera gånger, förr än de afgåfvo det begärda
omdömet". Hvad skall man sätta för lit till ett omdöme,
som fälles först sedan försökspersonerna själfva flera gånger
upprepat fonemet? D:r M. förklarar också: "De lade
således till grund för detta omdöme om den dynamiska
accenten icke själfva hörselintrycket, utan läto bestämma sig af
förnimmelser, som de hade vid sin egen reproduktion af hvad
de hört". Ja, hvad göres oss mera vittne behof! Att de
icke fällde sitt omdöme om det ursprungliga fonemet, som
skulle bedömas, är uppenbart. Om de, såsom naturligt är,
fällde sitt omdöme på grund af det reproducerade fonemet,
hvad garanti har man för dess öfverensstämmelse med det
ursprungliga ?
Norrköping 1905.
Erik Rosengren.
Härmed förklarar redaktionen denna polemiska debatt
i tidskriften afslutad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
