Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Östergren, Olof. Ett nytt system inom den tyska språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
OLOF ÖSTERGREN.
ett nytt, "idealistiskt" system i språkvetenskapen. Han stöder
sig härvid på den italienske filosofen Benedetto Croce, hvars
bok "Estetica come scienza dell’ espressione e linguistica
generale" han betecknar* som det klaraste och följdriktigaste af
alla försök att ställa språkvetenskapen på den kritiska
idealismens grund, hvaraf konsekvensen blir att den blir en del
af estetiken. Bandet mellan språkvetenskap och filosofi, som,
under den väldiga ifvern med empirisk forskning, efter
Humboldts tid alldeles lossnat, vill Voszler åter söka knyta fastare,
i det han söker tillämpa Croces ideer på språkvetenskapens
viktigaste problem.
Som utgångspunkt vid sin kritik tar han Meyer-Lübkes
"Grammatik der romanischen Sprachen". Den grundläggande
tanken i Meyer-Lübkes system är denna: Betraktelsen skall
utgå från det rent akustiska fenomenet och stegvis höja sig
till det psykiska elementet: betydelsen. Stilistiken, "läran om
språket som konst", synes han snarast vilja hänvisa till
litteraturhistorien. Meyer-Lübke rör sig emellertid ovanligt ledigt
i sin systemrustning, förblir herre öfver sitt material och
glömmer ej att indelningen är mekanisk, en praktisk nödfallsutväg.
Som sådan har den stora förtjänster och kan ge anledning till
värdefulla iakttagelser. Men börjar man så tro att den
mekaniska indelningen är en naturlig, att ljuden konstituera 1.
bilda stafvelserna, stafvelserna orden, orden satsen och satsen
talet, då har den metodologiska positivismen öfvergått till en
metafysisk, man har åvägabragt ett falskt orsakssammanhang, i
det man förlagt orsaksprincipen "in die Teilerscheinungen selbst*
ej i en öfverordnad ideal enhet. Saken förhåller sig på rent
motsatt sätt. Den själ som lefver i det mänskliga talet
konstituerar, eller rättare skapar satsen, satsdelen, ordet, ljudet,
och ej hvart och ett för sig, utan allt på en gång. Vill man
därför tillsvidare bibehålla den gamla indelningen, så blir
forskningens väg den rent motsatta: man går från stilistiken till
syntaxen, och därifrån till böjnings- och ljudläran. Alltså:
språket blir lika med själsuttryck (geistiger Ausdruck), språk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
