Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Östergren, Olof. Ett nytt system inom den tyska språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYTT 8YSTEM I DEN TYSKA SPRÅKVETENSKAPEN.
17
historia blir historien om själens uttrycksformer, d. v. s.
konsthistoria i vidaste mening och grammatiken blir en del af
stil-och litteraturhistorien. Stilen &ter definieras såsom "det
individuella språkbruket till skillnad från det allmänna", som i sin
tur är den ungefärliga summan af de individuella språkbruken.
Hvarje uttrycksmedel var, säger V., innan det blef
allmänt, konventionellt eller syntaktiskt, ofta och länge
individuellt och stilistiskt. Därför betraktar först stilistiken
språkbruket i den mån det är individuell skapelse, därpå har
syntaxen att beskrifva det, för så vidt det är konvention, d. v. s.
regel. Den syntaktiska regeln åter har sin grund i ett folks
andliga egenart.
I motsats mot de flesta systemskapande teoretiker
beledsagar Voszler ständigt sina teorier med exempel, ypperligt
gripna och fint utförda, som visa huru teorierna stå sig i
praktiken. Jag vill referera ett par, där han belyser huru
positi-vismens böjningslära skall upplösas i stilistiken.
Forndanskan och fornproven^alskan bibehådia länge
två-kasussystemet, sedan de öfriga romanska språken uppgett det
(t. ex. fornfr. Nom. chars Obl. char). Man kunde tänka, att
förklaringen låge däri, att slutljudande -s bibehållit sig längre
i dessa språk än i italienskan och rumäniskan och härför talar
ock att i fornfr. nominativen försvinner samtidigt med s-et.
Dock kan det ej här vara fråga om ^tt verkligt
kausalsam-manhang, ty spanskan bibehåller -s än i dag, ehuru
nominativen där genomgående vikit för ackusativen. Ja, spanskan
är till och med det språk, som grundligast förlorat känslan
för skillnaden mellan nom. och ack.; den använder prep. äfven
i ett exempel som: "los padres aman a los ninos" (= ainient
les enfants).
Vi söka då förklaringen i satsläran. Så länge i nomina
nom. och ack. voro skilda genom böjningen, behöfde man inget
särskildt syntaktiskt medel för att beteckna subjekt och
objekt, ordföljden var fri. Ju mer tvåkasussystemet försvinner,
dess mer sällsynt blir nu ordställningen: objekt, verb, subjekt.
Språk och Stil. VI. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
