Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Östergren, Olof. Ett nytt system inom den tyska språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
OLOF ÖSTEKGRES.
skiljer sig från naturvetenskaperna blott genom ett mindre
frikostigt bruk af godtyckliga begrepp, "W illkiirbegriffe".
Ensam står Voszler icke i detta sitt angrepp, han har en
meningsfrände i filosofen H. Rickert, som uttalar samma
grundidé i sin bok "Die Grenzen der naturwissenschaftlichen
Be-griffsbildung" (Freiburg i B. 1896—1902).
Voszler sammanfattar sitt resultat i tre punkter. Den
första lyder: "Es gibt eine geschichtliclie Erkenntnis ohne
irgendvelche Bezugnahme auf die praktische Wirklichkeit.
Das ist die Erkenntnis durch reine Anschauung oder Kunst
Die Wissenschaft von dieser Erkenntnis pflegt man Ästhetik
zu nennen". Den andra: "Alle andere geschichtliche
Erkenntnis ist auf die praktische Wirklichkeit bezogen, also empirisch.
Darum enthält sie willkürliche Elemente, seien es konstruierte
Typen oder Gesetze, seien es Zweckbegriffe". Den tredje:
"Die bewusztermaszen mit dem Zweckbegriff arbeitende
Ge-schichte ist Entwicklungsgeschichte". Denna kan förutom af
ändamålsbegreppet äfven begagna sig af typer och lagar, och
ju mer den begagnar dylika, dess mer naturalistisk blir den.
Tillämpas nu dessa resultat på språket, så finna vi, att
språket närmast är en rent teoretisk, åskådande och individuell
verksamhet, alltså konst. Som sådan skapas det ständigt på
nytt och ständigt olika af hvar individ, som bringar ett
andligt intryck till uttryck genom språket. Det har alltså ingen
utveckling, och måste betraktas utan hänsyn till det praktiska,
d. v. s. som konst, skapelse eller med andra ord
teoretiskt-historiskt, estetiskt. Men när språket användes som
med-delelsemedel, mellan individerna, då blir det ej längre
individuell utan kollektiv skapelse, tar hänsyn till den empiriska
verkligheten, fixeras och ändras efter kulturella behof och
måste därför i andra rummet betraktas ej som skapelse, utan
som utveckling. Och eftersom H. Pauls uttryck i Prinzipien,
att all språkvetenskap är historisk, kan afse både
teoretiskt-historisk och praktiskt historisk, har man blott att anmärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
