Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Östergren, Olof. Ett nytt system inom den tyska språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYTT 8YSTEM I DEN TYSKA SPRÅKVETENSKAPEN. 31
Hvad slags uppgifter blir det då, som språkforskaren får
att behandla i denna afdelning af sin vetenskap? Låt oss
tänka på frågan om det stumma e i franskan. Om en
skådespelare nu för tiden, som studerat Moliére och tagit intryck
af hans starka verklighetssinne, vill framställa Alceste i
le Misanthrope, så skall han ingalunda betona det rytmiska
elementet efter klassicitetens fordringar, utan säkerligen offra
större delen af de stumma e’na, men möjligen bibehålla ett
eller annat på emfatiska ställen. Han skall, såsom en
öfversättare, som ger ett konstverk nytt lif under nya förhållanden
och alltså själf är skapare, låta dualismen i de nuvarande
språkförhållandena tjäna sina konstnärliga afsikter.
Att framställa denna afsikt som den verkande orsaken
vid den skapande ljudändringen är en af språkvetenskapens
uppgifter. En annan uppgift är t. ex. den att skilja de
estetiskt grundade undantagen från de analogiska och tillfälliga,
hvarvid man finge söka säkra fakta först och främst hos de
framstående diktarna. Så har Tobler t. ex. vid behandlingen
af diäresis och synalephe i den franska, italienska och spanska
versbyggnaden i förbigående påpekat, att många ord, som i
allvarlig diktning ha regelrätt stafvelseantal, i komedier,
chan-sons o. d. förlora en stafvelse. Men icke blott dylika
handgripliga friheter, utan öfverhufvud hvarje slag af språkets
befrielse från traditionens tvång faller inom området för en
vetenskap om språket som skapelse. Och så följer då en
mästerligt utförd jämförelse mellan den rytmiska byggnaden i
Tartuffe’s förförelseförsök med Elmire och Esthers berömda
monolog i Racine’s tragedi. För att få reda på versens
höjningar, finns det inget annat sätt än en konstnärlig
deklamation, som framhäfver ordens estetiska värde, ej deras
logiska, grammatiska eller rytmiska. Har man på detta sätt
fått fram de viktigaste växlingarna, så kan man lägga ett
godtyckligt valdt skansionsschema till grund för en jämförelse.
Voszler väljer då schemat: tatåm tatåm tatåm | tatåm tatåm
tatåm(ta). Ju närmare nu den deklamatoriska accenten stäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
