Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hesselman, Bengt. Om e- och ä-ljuden i uppländskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM C- OCH di-LJUDEN I UPPLÄNDSKAN. 57
’bredvid’, (fsv. mik, vifi\ Skuttunge ny v ah n., och spa[a vb.,
lasa vb. och stån, Vätö sta ’städ’ och sad ’sed’, sag imp. säg! •
och sag sigl. Däremot är äldre l (> a) i alla dessa dialekter
väl skildt från det uppländska ljud, som återgår på gammalt
långt ë = isl. ei, vare sig detta behållit sin längd eller
förkortats framför konsonantgrupp. Detta uppträder nämligen
som diftong2: i n. Uppland (not: med undantag af Gräsön
och möjligen Forsmark samt en del af Hållnäs) som la, eæ,
aæ, aa (möjligen äfven le, %a etc., vid Leufsta bruk a\
t. ex. barn, men också lapa läsa), samt, om det blifvit kort:
va, eæ, aæ, aa eller i uddljud ja (ta), jæ, ja; i Skuttunge:
i a, ta, i Vätö ta, %a* Här är sålunda bestämd skillnad på
led a. fsv. lëdher, isl. leiår och led m. fsv. lißer. Det förra
ger ulied", det senare lod 1. lad. Jfr n. adj. isl. leitt ’ledt’
i Ö.-Löfsta: laæt, men lat m. af fsv. liter (färg). Skillnaden
är upprätthållen i hela n. Uppland (Gräsön och möjligen
Fors-mark samt delvis Hållnäs har dock a<C.ei och a<Cj&, men
däremot vanligen a < i utom i fall som br av a etc.), och
Roslagen, samt de flesta inre dialekter. Däremot är den, att döma
af det material, som hittills föreligger, uppgifven eller på väg
att uppgifvas i större delen af Fjärdhundra, i vissa socknar
närmare Mälaren och i städernas närmaste omgifningar, såsom
i Åkerby nära Uppsala eller socknarne omkring Stockholm
(not: "Jfr Upmarks uppgift om Folkspråket i Södertörn (s. 9):
"I det äldsta språket skiljas de båda ljuden bättre", nämligen
e och ä). Till och med så nära hufvudstaden som i
Össeby-Garn finnes spår kvar af den gamla skillnaden. Det är
därför mycket oegentligt, då man talar om det s. k. "Upplands-e"
såsom något för Uppland karaktäristiskt, oin man nämligen,
såsom vanligen sker, därmed förstår: fullständigt sammanfall
af ä och e. Ty i större delen af Uppland har ju ä visser-
1 Se not 4 å föreg. sida.
2 I § il af "Undersökningarne" visas, att sådan uppländsk
diftong också kan stå för annat än fsv. ë = isl. ei, t. ex. också för
gammalt i (framför r). Jfr numera Tiselius Fasternamålet s. 52 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
