Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hesselman, Bengt. Om e- och ä-ljuden i uppländskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
BENGT HESSELMAN.
nad till fil. fak. aug. 1900). Här har jag i g 2 sökt gifva en regel
för utvecklingen af t i kortstafviga ord: "äldre kort i har
i uppländskan un’der hufvudton framför urspr, enkel
slutljudande eller af annan vokal än i, u efterföljd
konsonant öfvergått till a (eller dess ekvivalenter)"’1.
I § 5 kommer jag därefter in på den fråga, som här
intresserar oss: "Det c- 1. ä-ljud (här - normaliserande — kalladt
"&"), hvartill i enligt denna regel utvecklats, uppträder i
norra Uppland2 som & — undantagsvis a eller dess
ekvivalenter — (not: "till mindre väsentliga variationer i uttalet
och lokala skiljaktigheter tages här ej hänsyn"): ex. bat, staga,
i Skuttungemålet som a eller ß, ex. bat stån, gnsda/% i
Vätö-målet vanligen a (not: "Undantagsvis och osäkert f, se
Schagerström § 25 och tillägg till § 27"), ex. bat, bak, vak, stago,
lava etc. Det har sålunda i dessa dialekter fullständigt
sammanfallit med det g, hvartill äfven gammalt kort. æ (isl.
e 1. e) utvecklats. (Not: "äldre långt ä-ljud (isl. æ 1. e) har
däremot möjligen i Uppl. åtminstone delvis sammanfallit med
ë (vanligen diftongiskt) = isl. ei3) Jfr t. ex. n. Uppl. fala f.,
fsv. skælla, drag m. fsv. drænger, Ö.-Löfsta hæiva fsv. hæfiu
med n. Uppl. spola ’spela’, Ö.-Löfsta mosig* ’mig’, bravæi
1 Jfr Hesselman Stafvelseförl. och Vokalkvalitet § 173 och 180,
Sveamålen s. 32 ff samt s. 19 o. 37.
2 "Norra Uppland" betyder här närmast sockenmålen i’
Öster-Löfsta och Hållnäs, hvilka jag s|jälf undersökt 98 och 99, samt
Gräsö-målet, som undersökts af Schagerström, dessutom också målen i
följande socknar, som ifråga om de förhållanden, som behandlades i
afhandlingen, nästan alldeles öfverensstämma med de förstnämnda:
Vessland, Tolfta, Tierp, Vendel (i Örbyhus hd), Tegelsmora, Film,
Dannemora, Morkarla och Skepthammar (Olands hd), Forsmark,
Bör-stil, Valö, Harg, Hökhufvud (af Frösåkers hd).
3 Detta förmodade jag af mina uppteckningar från Öster-Löfsta
(itaæ, tä\ laæsa ’läsa m. fi.). Jfr numera Pret. etc.!
4 Exemplen mig, sig anser jag numera olämpliga, då jag tror,
att de uppländska formerna närmast återgå på mæg, sæg (1. mag,
uppkomna i svagton (ur mik, sik). Jfr Stafv. och Vokalkv. s. 96 not 1 (i
disputationsupplagan) och nu äfven Hultman Hälsingelagen s. 31 not
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
