Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Smärre bidrag - 3. O. Ö—n. Familjenamn på -inder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärre bidrag.
123
3. Familjenamn på -inder.
E. H. Tegnér har i Nordisk Tidskr. 1882, s. 117 sökt
förklara uppkomsten af den ’besynnerliga’ ändelsen -inder
Bolinder, Norinder, Wallinder och dylika familjenamn. Han
antar att -der är ett förlängande tillägg. Härpå tyda
Fors-mander och Bromander, som se ut som utvidgningar af
Forsman och Broman och från dessa ledes Tegnér till att hänvisa
till analogi med Sylvan ~ Sylvander.
Det synes mig a priori något ovisst, om detta kan vara
en tillräcklig grund. Troligen ha äfven andra saker här
spelat in. Hur går det om man utan vidare vill förse namn
som Wallin, Bolin med det adelslika, förskönande tillägget -er,
som vi finna i Alströmer, Ekströmer, Lindqvister och
Sten-berger? Jo, vi utsätta oss för en förväxling med
pluralformen, som i Ekström etc. förhindras, därigenom att deras
pluraler ändas på -ar. Detta måste undvikas, ty därigenom
ginge ju den högre klangen äfven förlorad. Förefintligheten
af ändelsen -ander angaf en utväg ur svårigheten, man kunde
söka hjälpa sig genom ett d-inskott.
Ett sådant c?-inskot t förefanns redan förut vid
namnbildning. Det är nämligen i allmänhet denna konsonant som
inskjutes framför de klassiska namnändelserna, då det svenska
ordet slutar på vokal. Så har biskop Brodinus sitt namn af
Bro socken, Torpadius återgår på Torpa. Här har d kunnat
innästla sig från namn som Frestadius, där Fresta växlade
med Frestad eller etymologiserande omtyddes därtill. (Se
Tegnér a. arb. s. 107 f.)
Äfven vid namnen på -ander har väl
undvikningssyn-punkten haft betydelse. Man finner, som jag tror, inga
familjenamn på -aner, där pluralförväxling kunde äga rum. Utom
det att man vid efterbildning af tyska namn på -mann "helt
naturligt vände sig till det motsvarande ursprungligen grekiska
-ander i Alexander, Menander", torde det för sakens
förstående därför vara nödigt att ta hänsyn till jämförelsen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
