Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Berg, Ruben G:son. Gustaviansk fraseologi och Tegnérs Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaviansk fra8e0l0gi och tegnérs 8 ve a.
131
När Svea skrefs, hade sammanställningar af detta slag redan
sökt sig ut i efterklangspoesin i landsorten. Så läser man i
Carlstads Tidning för 1810 (n:r 36—37) ett skaldestycke
"Helsan", där två rader lyda:
Lycklig är odlarn af fädernas bygder!
med deras jord ärfde han deras dygder.
Rimparen bygder—dygder (i Svea rad. 97—98),
bygden—dygden och bygd—dygd (rad. 147—148) voro tvångsgifna i alla
lärodikter vid denna tid.
Äfven fädrens aska tillhörde de stående klichéerna. Det
kan sålunda anföras ur "Odens" första akts tredje scen, där
man i legaten Milos tal till skyterna finner ytterligare en
parallell till Sveas och Manhems skildring af det nordiska
ur-folket. Milo säger bl. a.:
Sjelf mins han [Pompé] och gör rätt &t edra kända dygder,
Er sinneshöjd, ert mod, er kärlek för de bygder,
Der fädrens aska göms och deras enfald rår.
samt vidare ur Choræus "Ehrensvärd": "samma stilla lugn, som
fädrens aska funnit", m. fi.
Jag kan för öfrigt inte värja mig för den kätterska
tanken, att svenska folket- måste ha åhört förebråelserna för
bristande dygd à la fäderna med vanans slöa likgiltighet, ty
det fick verkligen höra dem tämligen ofta och inte bara i
alexandriner. När t. ex. Johan Stenhammar, som rimmade
dygd—blygd (2 gånger i Svea) tio gånger så visst som en, sjöng
graf dikten öfver slottsfogden Jonas Hell vik i Uppsala, började
han med orden:
Ja! — dig behöfver verlden än,
Du dygd, som prydde våra fäder!
Folk, som på deras grifter träder,
Du ler, och tror dig äga den;
Och känner henne ej igen,
En tidigare dikt af Tegnér, Till min hembygd, har i sin
tolfte strof också en traditionell dygdpredikan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
