Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Berg, Ruben G:son. Gustaviansk fraseologi och Tegnérs Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
ruben g-.son berg.
neutraliseringen af Svea (Ert Svea) finns redan tidigare hos
Tegnér själf och hos Leopold (Hl: 164 m. £L st.).
Det torde framgå af det redan anförda, att jag ej sluter
mig till den uppfattning, som Walerius gaf uttryck åt i sin
dikt "Franzén, Wallin, Tegnér" med orden: "hans mognade
konst framstod fullmyndig i Svea" och som G. H. J.
Ljunggren gaf vetenskaplig bekräftelse åt genom att skrifva: "Med
fullt utpräglad egendomlighet framträder han i denna dikt"
(Nord. Fam.-bok XV: 1483). Som bekant har man på olika
sätt indelat Tegnérs diktning. Böttiger satte hans
ungdomsperiod till och med 1811, och denna gräns har nyligen
återupptagits af Richard Steffen i hans skolbok i svensk
litteraturhistoria. Elof Tegnér åter ändrade uppdelningen i
Jubelfestupplagan, och satte gränsen vid 1808 (jfr denna upplaga
I: vii ff.). Af Ljunggren anses 1806 beteckna ett märkesår.
Periodindelning är ju i allmänhet tämligen vansklig och på
sätt och vis obetydande, när det gäller en mänsklig lifsgärning,
där utvecklingen löper oafbrutet och där skarpa gränslinjer
ofta äro omöjliga att draga. Men skall man företa en dylik
periodindelning, bör den ha ett något starkare och framför
allt ett mera inre skäl än det, att 1808 Tegnérs
öfverlägsenhet öfver andra samtida svenska skalder "bestämdt tog ut sin
rätt". En blick på den kronologiska följden af Tegnérs dikter
(se a. a. VII: 317 ff.) öfvertygar om omöjligheten af att med
nämnda år begynna hans andra period. Just det året skref
han ju "Resignationen" och "Fördragsamheten", som med
hull och hår tillhöra "järnårens" poetiska alstring.
Krigssången är — liksom "Nelson och Pitt" och "England ocli
Frankrike" från 1806 — rent isolerad; den verkar inte, likt
"Guldhornene" hos Oehlenschläger, såsom uppslaget till en ny
och rik diktning, som innebär brytning med det föregående
skedet. Af dikterna från 1808 har "Nyårsbön under kriget"
ingen särprägel, men tillhör närmast järnårspoesin. Under
1809 tycks Tegnérs diktning nästan ha hvilat; de två
graf-sångerna öfver Sörling och Sparrsköld medge ingen klassi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
