Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Hylén, J. E. Några skolgrammatiska spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några 8k0lgrammatiska spörsmål.
165
Följande sin store lärofader förklarar också Linder (Regler och
råd s. 110), att "rena adverb (föga, någorlunda, särdeles o.
dyl.) böra ej nyttjas som adjektiv". Sundén, som i sin
redogörelse för attributet (Sv. språkl.12 s. 157) ej har en tanke
på adverben, medgifver dock i en anmärkning till dessa (s.
206), att "sådana adverb som allenast, blott, endast samt
demonstrativa adverb kunna nyttjas attributivt (endast Gud, huset
där, vägen dit, dagen därpå)", men tillägger, genast, liksom
ville han förtaga medgifvandet all kraft: "egentligen äro
dylika bestämningar adverbial". Kanske har han nu kommit på
andra tankar, sedan han hos Noreen (Vårt språk V: 72 ff.)
sett, att de demonstrativa adverben egentligen äro pronomina.
I allmänhet gör sig emellertid i våra dagar en tendens
gällande att förvandla, hvad man förr ansåg för oomtvistliga
adverb, till vare sig pronomen eller adjektiv. Svenska
Akademien, som naturligtvis ej tål en sådan nymodighet som
ad verbattribut, medgifver t. ex. i sin sjätte upplaga om så,
att det har "pronominal användning", ja, i sin sjunde döper
den det till pronomen. Långt förut har Sundén (s. 100)
anfört det som "oböjligt pronomen" med adjektiviskt bruk. Åter
andra låta dem rätt och slätt bli adjektiv. Så fattar Ruben
G:son Berg (Språk och Stil V: 231) så som "adjektiv med
betydelse sådan"; likaledes tjänstgör för honom någorlunda
(Språk och Stil V: 230) som adjektiv. Olof Östergren (Språk
och Stil V: 22 ff., Nordisk Tidskrift 1905: 596) framhåller
också, huru med hvarje dag adverben (delvis, extra, fjärran,
fordom, tämmeligen m. fi.) alltmera användas som adjektiver.
Och Erik Bråte, som (Sv. språkl.2 ss. 141, 143) godkänner
ad verbattribut, uppräknar dock (s. 75) många gamla goda
adverb (inbördes, utrikes, gängse m. fi.) bland oböjliga adjektiv.
Samma andas barn är Nat. Beckman. I sin grammatik (s. 166)
framhåller han, att vissa adverb (delvis, gradvis) "öfvergå till
adjektiv och antaga adjektivisk böjning". Dock upptager äfven
han (s. 164) adverbattributet men betonar då kraftigt, att denna
satsdel alltid står efter sitt hufvudord, en åsikt, som väl ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
